Om kommunekonomins dåliga skick berättar otaliga samarbetsförhandlingar som hållits och hålls i kommuner och samkommuner detta år. Totalt har redan ungefär 50 noterats. Enligt finansministeriet talas det om de mest dramatiska siffrorna någonsin. Skatteintäkterna är på väg att bli nästan en miljard mindre än förväntat.
Driftskostnaderna i kommunerna väntas växa snabbare än skatteintäkterna framför allt som en följd av befolkningens åldrande och regeringsprogramsposterna. Detta trots att man till fullt belopp lovat att ersätta kommunerna för de nya uppgifterna man påfört dem.
Den första syndabocken för kommunekonomins katastrofala situation är personalen som producerar välfärds- och grundtjänster för sina medborgare. För dem har den ekonomiska stagneringen slagit och slår som en fortsättning på kikyn genom bl a uppsägningar, permitteringar, ”talkoledigheter”, etc.
Som arbetsgivare är kommunerna med sina många tjänstesektorer i samma situation som på den privata sidan. Brist på arbetskraft hotar. Med den här samarbetsförhandlingstakten kan attraktionskraften ur arbetsgivarimagens synvinkel bara gå i en riktning: nedåt. Samtidigt borde dock tjänsterna fungera i bl a sjukhusen, åldringsservicen, ungdomsverksamheten, biblioteken, skolorna, den ekonomiska förvaltningen och i de många stödtjänster som kompletterar ovan nämnda sektorer. Av det dåliga ekonomiska läget lider också tredje sektorns aktörer, vars verksamhetsförutsättningar delvis nästan nollats av statens och kommunernas finansieringsnedskärningar.
Av vårt lands 311 kommuner har 128 en negativ resultaträkning för detta år, medan 43 hade det ifjol. Det går dåligt för kommunerna nu delvis därför att det skars bort nästan 800 miljoner euro från statsandelarna under den senaste regeringsperioden. Detta års skatteinkomster dras ner också av skattekortsreformen samt inkomstregisterproblemen, på grund av vilka en del av inkomstskatten krediteras först 2020. Den sittande regeringens budget för nästa år innehåller som kompensation en förhöjning av statsandelarna på lite över en miljard.
För att man i fortsättningen ska kunna undvika motsvarande problem gav regeringen till riksdagen ett lagförslag om produktion och rapportering av kommunernas ekonomiuppgifter, och lagen träder i kraft 1.1.2020. Målet är bl a att erhålla pålitlig och aktuell information om kommunernas ekonomi för att stöda kommunernas och statens beslutsfattande.
På kommunministerns ansvarsområde pågår lagprojekt där man undersöker bl a möjliga förändringar i kommunernas uppgifter och en s k lättkommunmodell. Experterna anser att grundlagen åtminstone inte ställer några hinder för kommunernas olika uppgifter.
Och sedan har vi den eviga sote-reformen, som man igen har ställt stora förväntningar på. När man begrundar sote- och kommunreformen, är det skäl att komma ihåg att sote-reformen samtidigt också är en kommunreform. I och med sote avlägsnas kommunernas ansvar från en del av de nuvarande uppgifterna och samtidigt också finansieringsansvaret.
I en del av regeringspartierna har åsikterna redan delvis vänt till ståndpunkten att man under denna riksdagsperiod på allvar borde börja fundera på kommunsammanslagningar. Nu är det ju bara noterat i regeringsprogrammet att ”kommunerna uppmuntras till en frivillig koncentrering av kommunstrukturen genom att avlägsna ekonomiska hinder”. Noteringen kan tolkas på många sätt.
Kari Hietamäki
Chefredaktör
