Många föreställer sig att en räddningsmans arbete är främst eldsvådor och utryckningar med blinkande ljus. Ville Saksa, räddningsman på Vasa brandstation i Österbottens välfärdsområde, vet bättre.
”Arbetet är mycket annat än släckning. Varje dag är den andra olik, och man vet aldrig vad som händer till nästa”, säger Saksa.
Han har haft en tjänst som räddningsman i sju år. Före räddningsbranschen arbetade Saksa som elektriker. Kännedomen om el har han haft konkret hjälp av i många situationer, såsom till exempel vid bränder i elcentraler. Drömmen om räddningsbranschen hade starkt frestat Saksa redan länge, för Saksa har redan som skolelev varit med i ungdomsbrandkåren.
“Min bästa kamrats pappa var brandman och vi gick med i frivilliga brandkåren inspirerade av honom. Jag fortsatte som frivillig ännu länge efter att jag redan utbildat mig till brandman. Jag slutade först för dryga tre år sedan.”
En mångsidig och fysisk vardag
Saksas arbete är krävande såväl mentalt som fysiskt. Till varje arbetstur hör också upprätthållande av konditionen. Gymträning, cykling och stretching är rutin för Saksa också på fritiden.
”Arbetet förutsätter rökdykningsbehörighet, och en räddningsmans utrustning väger upp till 20 kilo. På ett uppdrag måste man kunna bära slangar till femte våningen, så man behöver verkligen kondition. Som en del av arbetet förekommer regelbundna konditionstester, där man mäter bland annat muskelkonditionen och syreupptagningsförmågan.”
Alla arbetsturer är heller inte lätta mentalt. Vissa utryckningar stannar hos en i en längre tid.
Som en del av arbetet förekommer regelbundna konditionstester, där man mäter bland annat muskelkonditionen och syreupptagningsförmågan.
”Det värsta är naturligtvis när man inte längre kan göra något. Olyckor med dödsoffer stannar i bakhuvudet, även om man inte aktivt tänker på dem. Jag är dock konstruerad så att jag inte ältar tråkiga situationer. Men nu när jag är pappa kan situationer med barn inblandade beröra på ett helt annat sätt.”
Å andra sidan kan arbetsuppdragen i all sin utmaning också vara intressanta och om de lyckas till slut medföra sinnesfrid. Ett av de mest oförglömliga arbetsuppdragen för någon tid sedan var att rädda en man som fallit ner i ett schakt. Luckan till reservutgångskorridoren i ett befolkningsskydd hade gett efter och personen som fallit flera meter hade skadat sin fot.
“Jag byggde en repbana, med hjälp av vilken vi sedan lyckades lyfta den skadade tillbaka till marknivå. Det kändes verkligt fint när en besvärlig situation till sist slutade lyckligt.”
Balans mellan familj och arbete
Saksa är som bäst på familjeledighet. Det första barnet är lite över ett år gammalt och har till vardagen medfört ny rytm och ansvarskänsla.
”Det är helt annorlunda att vara hemma på veckosluten när man är van vid en arbetstursrytm. Samtidigt är det en väldigt värdefull tid.”
Arbetsturerna för en räddningsman går så att det efter en arbetstur på ett dygn är tre lediga dagar. Fastän man ofta är ledig missar man oundvikligen ofta aktiviteter på veckoslut och helgdagar.
”Det känns som om jag alltid har arbetstur när jag försöker komma överens om något att göra med familjen. Och på motsvarande sätt är kamraterna på arbete när jag har ledigt”, säger Saksa och skrattar.
En förtroendeman med starkt motiv
Saksa verkar som förtroendeman för personalen på Vasa brandstation och är med i styrelsen för Finlands brandmannaförbund SPAL. Han upplever intressebevakningen som en viktig del av sitt arbete och hoppas kunna inverka på utvecklingen i branschen.
”Jag har alltid varit den som tar tag i missförhållanden. Som förtroendeman kan man göra det konkret.”
Jag har alltid varit den som tar tag i missförhållanden. Som förtroendeman kan man göra det konkret.
I början av mars 2025 anslöt sig SPAL till Fackförbundet Jyty, vilket återgav räddningsbranschens yrkesmänniskor förhandlingsrätt i välfärdsområdena.
”Det var en stor sak för oss. Att gå med i Jyty medförde klarhet och en möjlighet att förhandla lokalt om exempelvis arbetstider och lön. I övrigt upplever jag också att Jytys och SPALs värderingar är likadana på fältet och i intressebevakningen. Vi har blivit väldigt bra emottagna i Jyty”, säger Saksa.
I branschen finns fortfarande utmaningar. Speciellt arbetstidsarrangemangen och beredskapen samt rättvisa löner och utveckling av pensionssystemet bekymrar Saksa.
”Det är svårt att föreställa sig att någon skulle vara rökdykningsbehörig som 68-åring. Det skulle behövas ersättande uppgifter, men på små orter är alternativen få.”
Långsam administration, starkt fält
Välfärdsområdesreformen har inte bara varit en lättnad för räddningsmännen. Enligt Saksa har byråkratin ökat och beslutsfattandet blivit långsammare. Han tycker att räddningsmännen är små myror i ett stort system. Därför är SPALs anslutning till Jyty en bra sak enligt Saksa. Som stöd finns en stark aktör.
Saksa ser dock mycket bra i sitt arbete, speciellt i arbetsgemenskapen.
”Vårt har ett nära, sammansvetsat gäng. Man måste kunna lita på arbetskamraterna till hundra procent, och det förtroendet byggs i vardagen. Det är en av de bästa sidorna med arbetet.”