Vad hände?
En Jyty-medlem arbetade vid en kommuns bibliotekstjänster. Största delen av hens arbetstid gick ut på att vara bokbusschaufför, och på anställningen tillämpades allmän arbetstid. I arbetet ingick på grund av avstånden mest att köra bokbussen, och på arbetstagarens ansvar var skötseln av bokbussen. En del av arbetstiden arbetade dock medlemmen varje vecka som bibliotekarie i biblioteket.
Vid lokalförhandlingarna ville medlemmen utreda varför man i hens arbete tillämpar allmän arbetstid som arbetstidsform i stället för kontorsarbetstid. Förhandlingarna slutade i oenighet när arbetsgivaren ansåg att medlemmens arbete inte är traditionellt biblioteksarbete som dessutom delvis utförs utanför biblioteksbyggnaden.
Vad säger AKTA?
I AKTA finns i princip tre olika arbetstidsformer: allmän, kontors- och periodarbetstid. Allmän arbetstid är som namnet säger en huvudsaklig arbetstidsform, som tillämpas om arbetstagaren inte hör till någon annan arbetstidsform.
Mången Jyty-medlems arbetstidsform är dock kontorsarbetstid. Kontorsarbetstid tillämpas i huvudsak på dem som utför kontorsarbete. Här är inte det avgörande hur stor del av arbetet som utförs i kontorsförhållanden, utan arbetets karaktär och kvalitet. Speciellt betydelsefullt är att den enligt tillämpningsanvisningarna för kontorsarbetstid tillämpas på bibliotekspersonal.
Bokbusschaufförerna borde ha kontorsarbetstid.
Hur löstes ärendet?
På Jytys intressebevakningsavdelning undersöktes situationen som uppstått från lokalförhandlingarna. Arbetsgivaren hade på felaktiga grunder tillämpat allmän arbetstid på medlemmen, och således hade medlemmen varje vecka utfört två timmar för mycket arbete.
Jyty lämnade till KT en centralförhandlingsbegäran. Vid centralförhandlingarna var Jytys ståndpunkt den att bokbusschaufförerna borde höra till kontorsarbetstid. Bara i alldeles speciella situationer kan allmän arbetstid komma på fråga, men i detta fall hade medlemmen gjort arbetsdagar också i biblioteket. Medlemmen hörde klart till bibliotekspersonalen.
Vad var slutresultatet?
Vid centralförhandlingarna konstaterades att man i fallet tillämpat fel arbetstidsform. Eftersom medlemmen på grund av detta hade arbetat extra timmar, förband sig arbetsgivaren att betala medlemmen en förlikningsersättning på tusentals euro för knappt fyra års tid.
Ari Kamppikoski
Arbetsmarknadsjurist
