Det är lugnt i början av kvällen på isotopenheten vid Kliniken för cancersjukdomar vid Mejlans sjukhus. Enheten som ligger under jorden har redan stängt för dagen för patienter, så i korridoren hörs endast Sita Kharels glada röst – och emellanåt det jämna surret från kombiskurmaskinen som är avsedd att rengöra golvet.
”Patienttiderna pågår till tre, då städar vi mest de allmänna utrymmena. Speciellt på vintern under slasktiden är kombiskurmaskinen i flitig användning”, säger Kharel.
Gänget här är väldigt trevligt, arbetsledaren har också sagt att isotopenheten är det bästa teamet.
På isotopenheten finns flera undersökningsrum, där specialläkare för medicinska avbildningar, dvs radiologer, arbetar. Genom isotopundersökningar kan man utreda exempelvis hur utbredd cancern är och hjärtmuskelns blodomlopp. I undersökningarna används radioaktiva läkemedel, som innehåller kortlivade isotoper från olika grundämnen, dvs radioisotoper. Därav också enhetens namn.
En vägg i isotopenheten pryds av en illustration med Mumin-motiv, för här undersöks också barnpatienter. Snusmumriken tittar från väggen när Kharel med van hand torkar aggregaten. Hon har arbetat i Mejlans redan i drygt fem år, så arbetet går på rutin. Kharel har också fått orientera nya lokalvårdare.
”Gänget här är väldigt trevligt, arbetsledaren har också sagt att isotopenheten är det bästa teamet. Vi får beröm speciellt för eget initiativ.”
Från Nepal till Finland
Kharel flyttade från Nepal till Finland på hösten 2016. Hennes man hade redan tidigare kommit för att arbeta till Finland, och Kharel följde efter. Hemma i Nepal hade familjen haft en egen restaurang i en by väster om huvudstaden Kathmandu. Mannen är fortfarande i restaurangbranschen, men Kharel bytte bransch när hon kom till Finland. Under det första året studerade hon ett nytt underligt språk.
”Till en början förstod jag ingenting när någon pratade finska. Nu känns språket inte längre svårt.”
Till en början förstod jag ingenting när någon pratade finska. Nu känns språket inte längre svårt.
Efter språkstudierna ville Kharel snabbt börja arbeta, så hon valde en bransch med korta studier. Utbildningen för en lokalvårdare tar i allmänhet från ett till ett och ett halvt år, men Kharel fick börja arbeta ännu tidigare. Arbetspraktiken som hör till studierna gav nämligen upphov till en arbetsplats vid Mejlans sjukhus, och resten av studierna sköttes genom läroavtal vid sidan av arbetet.
Arbetskamraterna beskriver Kharel som flitig och vetgirig, och i framtiden skulle hon vilja utbilda sig ännu mer, medan hon fortfarande arbetar på sjukhuset. Hon överväger studier till multiservicearbetstagare, varvid arbetsbeskrivningen skulle bli bredare och hon skulle kunna arbeta också i sjukhusets aulatjänster. Kharel skulle gärna fortsätta i läroavtalsutbildning, för hon tycker att man lär sig lättast genom att göra praktik.
”Jag skulle kanske kunna studera multiservice redan denna vår, och jag drömmer också om studier till närvårdare.”
De bästa arbetskamraterna
Det finns totalt tre lokalvårdare på isotopenheten vid Mejlans, och det är helt tydligt att Kharel trivs utmärkt med dem.
”Om man vill byta från morgonen till kvällstur kan man göra det genom att direkt avtala det med en arbetskamrat. Eventuella problem löser man också genom att fundera tillsammans. Vi lokalvårdare arbetar tillsammans varje dag.”
Efter semestern vill jag alltid snabbt till arbetet, så bra trivs jag.
Utöver de närmaste arbetskamraterna pratar den glada och skrattande Kharel varmt om hela personalen på enheten. Kommunikationen med exempelvis sjukskötarna är god. Såväl respons som hälsningar utbytes med låg tröskel, ofta i det gemensamma kafferummet.
”Jag är glad att det inte är tråkigt på jobbet. Alla här är väldigt trevliga. Efter semestern vill jag alltid snabbt till arbetet, så bra trivs jag.”
Som motvikt till arbetet mediterar Kharel och går på gymmet. Det är bara matlagningen som påminner om det tidigare yrket – på veckosluten svävar ofta doften av nepalesisk mat hemma, och runt bordet har samlats matgäster.
