Medlemmen hade börjat fundera på villkoren i arbetsavtalet och beslutade sig för att vända sig till Jytys intressebevakning.
Medlemmen hade under flera år haft ett fast arbetsavtal med villkoret ”kallas till arbetet vid behov”. Dylika avtal med varierande arbetstid, som också kallas nolltimmarsavtal, har blivit vanligare under de senaste åren. Dessa nolltimmarsavtal utnyttjas bland annat för att tillfredsställa vikariebehov och för att jämna ut enskilda rusningstoppar.
Medlemmen hade dock arbetat full tid på samma arbetsplats kontinuerligt under tre års tid. Även om det funnits gott om arbete under de senaste åren hade coronan och de också i övrigt osäkra tiderna fått medlemmen att helt motiverat fundera på sin egen ekonomiska trygghet. Tänk om det i nästa månad inte finns alls arbetstimmar eller bara hälften mindre timmar än tidigare? Hur ska man då kunna betala sina räkningar?
Nolltimmarsavtal utnyttjas bland annat för att tillfredsställa vikariebehov och för att jämna ut enskilda rusningstoppar.
Läget på arbetsplatsen och medlemmens arbetsavtal och timlistor gicks igenom. På basis av dem konstaterades att det inte finns grunder för ett nolltimmarsavtal.
Medlemmen ville först förhandla med arbetsgivaren på tumanhand. Förhandlingarna resulterade i att arbetsgivaren erbjöd medlemmen ett arbetsavtal där arbetstiden var 20–40 timmar/vecka. När medlemmen fått erbjudandet kontaktade hen Jyty på nytt.
Vi beslutade då att Jyty ber om förhandlingar med arbetsgivaren och ställde ett krav om att medlemmen ska få ett tills vidare gällande heltidsarbetsavtal. I förhandlingarna framlades de motiveringar på vilka kravet på heltidsarbetsavtal grundade sig.
Efter korta förhandlingar gick arbetsgivaren med på kraven och medlemmen fick ett fast heltidsarbetsavtal.
Anne Sarvi
Arbetsmarknadsjurist
