Staden hade sökt flera sekreterare med samma arbetsbeskrivning. Nya arbetstagare valdes till uppgiften och en av våra medlemmar som tidigare hade haft andra arbetsuppgifter övergick också till sekreteraruppgifter.
När medlemmen frågade om sin lön blev hon informerad om att alla som skötte den aktuella arbetsuppgiften hade samma lön. Tiden gick och arbetet löpte fint i teamet. Eftersom arbetsuppgifterna i stort sett var desamma vikarierade sekreterarna vid behov för varandra.
Efter en tid skötte vår medlem ett längre vikariat och märkte på sin lönespecifikation att den lön som hon fått under tiden som vikarie ändå var en annan än den lön som tidigare hade betalats till henne. Hon frågade om orsaken till detta av sin chef som svarade att sett till den totala lönen var summan densamma för alla ifrågavarande sekreterare. Detta överraskade vår medlem.
Arbetsgivaren lade ingen vikt vid att den uppgiftsrelaterade lönen för dem som utförde samma arbetsuppgifter ändå var olika stor för varje arbetstagare. Detta berodde på att det till varje arbetstagare betalades olika stora lönetillägg.
Enligt AKTA är grunden för fastställandet av den uppgiftsrelaterade lönen primärt svårighetsgraden på arbetstagarens arbetsuppgifter. Bedömningen av uppgifternas svårighetsgrad ska grunda sig på arbetsbeskrivningen dvs. vilka uppgifter vilken arbetstagare som helst med ifrågavarande beteckning gör. Då har det ingen betydelse vilka eventuella lönetillägg ifrågavarande arbetstagare får.
Enligt AKTA är grunden för fastställandet av den uppgiftsrelaterade lönen primärt svårighetsgraden på arbetstagarens arbetsuppgifter.
Medlemmen försökte lösa saken genom att flera gånger diskutera den med sin chef, men inte ens långa diskussioner hade önskad effekt. Som följande tog medlemmen kontakt med Jytys förtroendeman på arbetsplatsen. Förtroendemannen förde saken till lokal förhandling när arbetsgivaren inte gick med på att korrigera läget i överensstämmelse med AKTA.
I de lokala förhandlingarna hänvisade arbetsgivaren bland annat till att arbetsuppgifterna var olika eftersom registreringsmängden för varje sekreterare i ett visst program var olika stora. Enligt AKTA är bedömningen av arbetsprestationen emellertid en del av det personliga tillägget, inte av den uppgiftsrelaterade lönen.
De lokala förhandlingarna strandade och saken fördes till centrala förhandlingar. I de centrala förhandlingarna gick man igenom den lokala bedömningen av uppgifternas svårighetsgrad gällande de aktuella arbetsbeskrivningarna och de uppgiftsrelaterade lönerna. Utöver det lokala systemet för bedömning av uppgifters svårighetsgrad fann man en god dokumentation av läget för arbetsuppgifterna för alla sekreterare, vilket gjorde att ärendet kunde behandlas snabbare.
Under förhandlingarna fick man de lokala parterna att förstå situationen. Arbetsgivaren betalade till sist ett par års lönefordringar till vår medlem, inalles drygt 12 000 euro.
Anniina Kannelsuo
arbetsmarknadsjurist
