Arbetsgivarförbundet Skogsindustrin rf skakade om arbetsmarknadsfältet genom att meddela att de slutar knyta kollektivavtal och att de överför förhandlandet om arbetsvillkor till företagen. De övriga arbetsgivarförbunden i den privata sektorn meddelade att de inte planerar detsamma, åtminstone inte nu, men påminde i samma sammanhang om vikten av lokalt avtalande! De kollektivavtal som Skogsindustrin har är i regel i kraft till slutet av 2021 eller början av 2022.
Den offentliga sektorn, såsom kommunsektorn, är i en annan situation än den privata sektorn. För kommunerna förhandlar KT som representerar kommunarbetsgivarna på basen av lagen om kommunsektorns tjänste- och arbetskollektivavtal och i framtiden också om avtal för landskapen. Det förväntas dock förändringar också i kommunsektorn, huvudsakligen så att lokala avtal får en starkare betydelse.
Det att skogsindustrin lösgör sig från kollektivavtalsverksamheten och överför förhandlingarna på företagsnivå inverkar också på kollektivavtalens allmänbindande karaktär. Detta innebär att det börjar uppstå skillnader i arbetsvillkoren i företag i samma bransch och att de i praktiken blir sämre. Också arbetsfreden och strejkerna överförs till lokal nivå och det kan mycket väl gå så att arbetskonflikterna ökar.
Det börjar uppstå skillnader i arbetsvillkoren i företag i samma bransch och att de i praktiken blir sämre.
När man förhandlar om arbetsvillkoren på företagsnivå är det förbunden som förhandlar för arbetstagarnas del. Detta förutsätter tillräckliga resurser i förbunden. Kontakterna mellan förbundets förhandlare och förtroendemännen måste hela tiden vara intensiva. Också arbetstagarnas organisering i fackförbunden är viktig för att arbetstagarna i de företagsspecifika förhandlingarna ska ha tillräcklig vikt, också i situationer där man måste ta till påtryckningsåtgärder.
Skogsindustrin rf motiverade sitt lösgörande bland annat med att man i kollektivavtalen på centralnivå inte tillräckligt beaktat företagens olikheter och att man inte gjort lokala avtal i tillräcklig utsträckning. Löneförhöjningarna har dock länge varit måttliga och man har avtalat om många saker också lokalt.
I kommunsektorn är riktningen mot lokal förhandlingsverksamhet, och lokala avtal har också gjorts. Den lokala förhandlingsverksamheten i kommunsektorn har redan i åratal varit mer utvecklad än i andra sektorer och detta beror delvis på att förtroendemannasystemet är fungerande och att alltfler huvudförtroendemän är heltidsanställda.
När Skogsindustrin rf:s knutna kollektivavtal går ut står vi inför en ny situation. Förmodligen gör företagen också i fortsättningen kollektivavtal med samma innehåll, men en del av de mindre medlemsföretagen stannar utanför dessa och arbetsvillkoren börjar försvagas.
Denna utveckling kommer centralorganisationerna med sina förbund att följa med förstoringsglas och vara beredda på sina egna lösningar.
Kraftiga vindar får inte en stadig grund i gungning!
Marja Lounasmaa
intressebevakningsdirektör
