Jag förklarade för en tid sedan för min gemål att mitt nyårslöfte kommer att vara en fullständig förändring av tidshanteringen. ”Nu slutar det här kaoset”, utbrast jag. Låter det bekant? Också jag har minnesspår av att ha avgett detta löfte många gånger tidigare – inte bara runt nyåret.
Mediabranschföretagare Tuija Pehkonen berättar i vår intervju hur hon försöker kontrollera sitt tidsbruk med olika regler (s. 26). Jag har försökt samma sak, men självskapade regler är inte tillräckligt bindande. En tidtabellsoptimist som jag borde ha händerna, mobilen och koncentrationsförmågan bundna vid kalendern och klockan för att dygnets 24 timmar ska räcka till allt jag vill göra. Och där har vi det: man kan inte göra allt.
Tidsbrukets utmaningar är kända också på Jyty-medlemmarnas arbetsplatser. Ofta ligger inte arbetstidens kontroll i egna händer. Arbetsuppgifter kan regna runt om i organisationen och det kan vara svårt att välja vad som är väsentligt och vad man kan gallra bort.
I förändring betonas arbetets organisation och tidsbrukets kontroll. Stunden med stort S, det vill säga välfärdsområdesreformen som står för dörren, berör många Jyty-medlemmar och beredelsearbetet har sysselsatt kommunernas stödtjänstpersonal som redan från tidigare varit belastade.
Vi behöver stunder när vi kan stanna upp och fundera över valen som styr våra värderingar, som ibland drunknar mitt i kaoset.
Jytys förbundsfullmäktige förespråkade i november att man i samband med välfärdsområdesreformen måste se till att stödtjänstepersonalen är tillräcklig både i kommunerna och i välfärdsområdena (s. 20). ”Övergångsskedet är inte rätt stund att gallra stödtjänsterna, tvärtom”, konstaterades i ställningstagandet.
Min samhälleliga bubbla kanske är snedvriden, men var än jag hör talas om stödtjänster, hör jag önskemål om tilläggsresurser. När man i exempelvis sekreterar-, ekonomi-, administrations- och ICT-uppgifterna har tillräckliga resurser kan övriga yrkesmänniskor koncentrera sig på sitt eget arbete.
Att spara på stödtjänsterna är kortsiktigt och ineffektivt, för en vettig arbetsfördelning medför långsiktiga kostnadsbesparingar. Arbetets meningsfullhet, arbetshälsan och genom den produktiviteten ökar när alla kan koncentrera sig på arbete som motsvarar deras utbildning.
I denna tidning har vi också intervjuat Arbetshälsoinstitutets forskningsprofessor Jari Hakanen, som tar upp en fungerande arbetsfördelning som en av de viktigaste faktorerna som främjar arbetshälsan (s. 37). Dessutom påminner Hakanen om att orkande i arbetet inte bara är fast i mängden arbetsuppgifter: orkandet kan främjas till och med av en ökning av uppgifter, bara uppgifterna är sådana som förstärker suget efter arbetet.
En ökning av uppgifter löser åtminstone inte med snabbt resonemang mitt ursprungliga problem, det vill säga tidsbruket. Om jag lägger till saker som jag vill göra i arbetet, eller överhuvudtaget i livet, hur får jag tiden att räcka till? Svaret lär finnas i prioriteringen som man så mycket pratar om. Mitt i brådskan är det inte lätt att prioritera, så vi behöver stunder när vi kan stanna upp och fundera över valen som styr våra värderingar, som ibland drunknar mitt i kaoset. Låt det bli jul!
Jaana Parkkola
Chefredaktör
