Arbetslivet befinner sig i ett stort brytningsskede och gamla yrken försvinner i och med digitaliseringen. I farozonen befinner sig speciellt de som har ett utförande arbete, såsom sekreterare och anställda inom förvaltning. För dem tar arbetet slut helt och hållet.
Låter det bekant? Även om forskarna inte har ritat upp en så här dramatisk bild på arbetslivskartan, kan situationen te sig precis sådan i arbetstagarnas sinnevärld.
Emeritusprofessorn i sociologi från Tammerfors universitet, Harri Melin är lugnande. Han tror inte att alltför många jobb eller yrken kommer att upphöra exempelvis till följd av massiva samarbetsförhandlingar där några arbetsuppgifter eventuellt inte längre existerar när förhandlingarna har avslutats.
“Förändringen är långsammare och kommer mer smygande. Det är mycket mer sannolikt att när gamla arbetstagare går i pension blir deras arbetsuppgifter omorganiserade. Men det är klart att innehållen i arbetet och uppgifterna förändras redan nu. Och det lönar sig att förbereda sig på det”, säger Melin.
Tekniken är en god dräng men människor behövs alltid bland annat för att upprätthålla och underhålla olika system.
Genom tiderna har teknologiska innovationer fört med sig att arbetsplatser försvinner men samtidigt skapat nya och omformat olika yrkesinnehåll. Till exempel är mången sekreterare i dag snarast en människorelationsexpert som för sin del sköter om att hens chef kan utföra sitt eget arbete bra och i tid.
“Det har också visat sig vara en villfarelse att till exempel artificiell intelligens och automation leder till att människor inte längre kommer att behövas. Tekniken är en god assistent men människor behövs alltid bland annat för att upprätthålla och underhålla olika system. Det finns mycket arbete som kräver en människas insats där robotik och teknologi är goda hjälpredor. De kan dock inte någonsin ersätta människan, dvs en kontakt öga mot öga, emotionell intelligens och tröstande ord. Och nu talar jag inte bara om arbete i omsorgsbranschen, utan lika väl om uppgifter som sköts av ingenjörer, sekreterare eller personer inom förvaltningen.”
Avgörande är förmågan att lära sig nytt
Hur lönar det sig då alltså att förbereda sig för den ofrånkomliga förändringen i arbetslivet? Åtminstone genom framförhållning enligt faktaförfattaren Perttu Pölönen som har forskat i framtidens teknologier och megatrender. “Vi är bra på att anpassa oss men kanske det ändå inte lönar sig att vänta på ett krisläge utan försöka verka förutseende och genom att uppdatera sin beredskap. Framtiden är ingenting som bara sker, oftast kan vi själva också påverka den.”
Såväl enligt Pölönen som Melin är de mest avgörande arbetslivsfärdigheterna förmågan att lära sig nytt och att hålla sina kunskaper ajour. Alltså inte nödvändigtvis genom att utbilda sig till en fullständigt ny karriär utan genom att förbättra sin beredskap för att lära sig nya saker.
Innehållet i yrkena förändras och blir mer tekniska. Också en städare måste hela tiden upprätthålla sina kunskaper om material. Jordbrukare måste behärska teknik och åtminstone grunderna i kemi.
Betydelsen av ett livslångt lärande kommer att öka enormt.
“På motsvarande sätt blir alla branscher och yrken mer tekniska. På så sätt utvecklar matematik och samtidigt också filosofi ett abstrakt tänkande, en förmåga att gestalta saker. Sådana färdigheter behövs nästan överallt. Betydelsen av ett livslångt lärande kommer att öka enormt. I detta hänseende är regeringens beslut att avskaffa vuxenutbildningsstödet synnerligen kortsynt och dumt. Stöd behöver precis alla oberoende av utbildningsnivå”, säger Melin.
Ytterst viktiga färdigheter är också kommunikationsfärdigheterna i arbetslivet, som man måste behärska för att kunna fungera som kollega, teammedlem och chef. “Det verkar som att i synnerhet de yngre generationerna behöver mer handledning i arbetslivsfärdigheter än de äldre. Jag tror att datamaskinen och telefonen har inskränkt människornas värld. Interaktionen har visserligen ökat men den är mer indirekt än förr. Det är en helt annan sak att knäppa in ett meddelande på telefonen eller skicka e-post än att möta människor öga mot öga”, säger Melin.
“Ju djupare man går i teknologierna desto viktigare är alla sådana saker som man inte kan lära sig genom att googla: ögonkontakt, närvaro och omtanke. Jag påstår att de färdigheter som skiljer oss från maskiner också gör oss lyckligare”, säger Pölönen.
Påvisande av kompetens i stället för examen
Finland är ett examensinriktat land och examina har sin givna plats. Men alltid behöver man inte någon examen för att öka sitt kunnande.
“Det är ingen skillnad hur man skaffar sig sin kompetens. Det viktigaste är att kunna påvisa vad man kan till exempel med en fristående examen. I olika yrken och uppgifter borde det finnas olika slag av platser där man kan bättra på och påvisa sitt kunnande”, säger Melin.
Här kommer pengarna emot. Vem ska betala för utökandet av kunskaperna? Vilken är företagens eller arbetsgivarnas andel, vilken är arbetstagarens eller statens?
“Denna ekvation har ännu inte lösts trots försök och det skapar friktion i utvecklingen av kompetens liksom också i utvecklingen av det livslånga lärandet”, säger Melin, som även själv deltagit i Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp där dessa saker har dryftats.
Det är ingen skillnad hur man skaffar sig sin kompetens.
Vad om man är rädd för att inte lära sig?
Den fortgående inlärningen av nya färdigheter, programvarorna som ständigt ändras och ny praxis kan ge upphov till ångest och rädsla. Hänger jag med i utvecklingen?
Melin påminner om att det är naturligt att vara rädd. Det är svårt att lära sig nya saker och det kräver arbete.
“Vi är också till naturen olika när det gäller att lära sig. Därför måste det finnas olika inlärningsstigar för att tillägna sig arbetslivsfärdigheter så att också de som tror sig vara dumma blir ivriga att lära sig.”
Om det känns som att arbetet trots detta rinner ifrån en, skulle Pölönen hålla huvudet kallt “De mest framstegsvänliga företagen förstår redan nu att en framåtblickande attityd och en iver för nya saker hos en arbetssökande utgör en topp-cv och är till och med viktigare än arbetserfarenhet. Det lönar sig att modigt och med öppet sinne utsätta sig för nya saker.”
