Utveckling av arbetslivet är på många aktörers läppar idag. Varför? Åtminstone för att arbetslivet i Finland och även i större bemärkelse står inför en enorm omvandlingsutmaning. Olika program för arbetslivet har i Finland dykt upp som svampar i höstregnet.
Kommunsektorn har ett program vid namn #Kuntatyö2030, Arbetshälsoinstitutet drar #Työ2030 och så finns ett program för bl a unga som går med i arbetslivet vid namn #Muntyö. Och för att programmen inte ska ta slut söker #Työ2023 en överlevnadsstrategi och metoder att ta sig ur coronakrisen genom teamarbete. Målen för dessa program är tanken på att konstruera ett bättre arbetsliv för alla, något som ff-rörelsen redan länge haft som en grundpelare.
Työ2030-programmet som sparkades igång nyligen strävar varken mer eller mindre än till att det i Finland finns världens bästa arbetsliv år 2030. ”Världens bästa” känns så här i coronatider som ett utopistiskt mål, när man inte har någon aning om hur länge den här eländiga coronan, som begränsar livet, ännu härjar bland oss.
Landets regering har ju också lagt sig i. I enlighet med sitt regeringsprogram strävar den efter utöver att öka arbetshälsan också att förbättra produktiviteten i Finland och förlänga arbetskarriärerna. Som redskap för dessa mål erbjuds bl a en arbetskultur som baserar sig på förtroende mellan arbetstagare och arbetsgivare. Och för Finland en ledande position inom digitaliseringen som en arbetslivsinnovationernas stormakt.
På basen av undersökningar och diskussioner i sociala medier önskar de unga i Finland av ett bättre arbetsliv åtminstone det att arbetslivet skulle motsvara deras förväntningar och att de bättre än tidigare skulle ha fler möjligheter att påverka sitt eget arbete och sina egna arbetsmetoder. De vill också arbeta flexibelt – oberoende av tid och plats.
I Finland finns ett otal arbetsplatser där man varje dag bygger ett bättre arbetsliv. Arbetsplatserna är dock inte förändringsobjekt, utan förändringsfaktorer.
Arbetshälsoinstitutet har åtminstone för sin del strävat till att svara på de ungas önskan. Det rekommenderade nämligen i augusti då antalet coronasmittor ökat att distansarbetet skulle fortsätta så brett som möjligt och att man skulle ta time-out i att återvända till arbetsplatserna.
Pandemin som pressar oss alla mer eller mindre har redan gett de flesta erfarenheter i det sätt de unga önskar utföra arbete. Ökningen av distansarbetet och erfarenheterna av detta, om något, har konkret påvisat hur flexibelt vi svarat på utmaningarna coronan ställt.
Ett bättre arbetsliv kan dessutom konstrueras genom att ta i bruk metoder, med vilka man stöder orkandet i arbetet och kan minska arbetets belastning, bl a genom att dra nytta av arbetsergonomi samt genom att främja sätt att återhämta sig från arbetets press.
I Finland finns ett otal arbetsplatser där man varje dag bygger ett bättre arbetsliv. Arbetsplatserna är dock inte förändringsobjekt, utan förändringsfaktorer. Framtiden för ett bättre arbetsliv görs i de egna arbetsgemenskaperna genom egna exemplariska åtgärder där arbetskamraterna beaktas.
Sanna Kulmala, som i våras valdes till chef för Työ2030-programmet, har efterlyst flexibilitet i corona-exiten och att undvika on-off-lösningar, som arbetslivet också annars har alldeles tillräckligt. Enligt henne är det viktigt att märka att man inte behöver klara sig ensam i arbetslivet. Arbetskamraterna hjälper när man ger dem möjlighet.
Kari Hietamäki
Chedredaktör
