Detta är min första artikel i Jyty-tidningen som Jytys färska intressebevakningsdirektör. Jag efterträdde Marja Lounasmaa i månadsskiftet november-december.
Det har varit lätt att slinka in som Jytys intressebevakningsdirektör. Under åren 2003-2017 jobbade jag en längre stund i Tehys intressebevakning, så kommunsektorns förhandlingsärenden är bekanta. Visst har mycket hunnit hända under de knappa sex år, då jag verkade som övervakande jämställdhetsfullmäktige för följande av jämställdhetslagen: sh-avtalet gjordes och också social- och hälsovårdsreformen genomfördes.
Ett ”snedsprång” som tjänsteman för staten medförde också kunnande och erfarenhet, vilket är nyttigt som dragare för Jytys intressebevakning. Arbetslivets jämställdhetsfrågor har varit i centrum för jämställdhetslagen sedan den stiftades år 1987. Tyvärr är många problem aktuella ännu efter 36 år: löneskillnaden mellan könen, graviditetsdiskriminering och arbetsmarknadens kraftiga könssegregation, alltså arbetsmarknadens uppdelning i kvinno- och mansdominerade branscher.
Arbetslivets jämställdhet förverkligas inte av sig själv. Politiska beslutsfattare, arbetsmarknadsorganisationer, arbetsgivare och personalrepresentanter har alla sin roll. Jämställdhet mellan könen kommer man ihåg att åtminstone i festtalen lyfta fram som en tyngdpunkt för det finländska samhället och som ett ämne för stolthet.
Har du information om jämställdhetsplanen på din egen arbetsplats?
I programmet för Sanna Marins regering finns många goda jämställdhetsnoteringar, men tyvärr förverkligades bara en del av dem – den mest betydelsefulla torde vara familjeledighetsreformen. Den ger goda utgångspunkter att göra vårdansvaret mer jämställt och främjar arbetslivets jämställdhet, så länge som reformen beaktas också i arbets- och tjänstekollektivavtalen och i praktiken på arbetsplatsnivå. Tyvärr har regeringen inte genomfört en ökning av löneöppenheten och en förstärkning av graviditetsskyddet, vilka speciellt arbetsgivarsidan motsatte sig kraftigt.
Ett trepartsprogram för lika lön har också legat liksom på sitt yttersta, och man har inte kunnat avtala om några åtgärder som verkat äkta – jag kan inte anse de eviga projekten att avskaffa segregationen som ett sådant. Om programmet för lika lön fortsätter under kommande regeringsperiod borde man få med också fackförbunden och arbetsgivarförbunden, vilka har beslutanderätt i avtals- och lönepolitiken.
Ansvaret för främjandet av jämställdhet mellan könen finns också på varje arbetsplats. På arbetsplatser med minst 30 personer borde man göra upp en jämställdhetsplan, där man besluter om åtgärder genom vilka jämställdhetssituationen konkret kan utvecklas. Som en del av jämställdhetsplanen bör man också göra en lönekartläggning, så att man kan ta itu med eventuella löneskillnader mellan könen. I mitt arbete som jämställdhetsfullmäktige var jag tyvärr ofta tvungen att lägga märke till att jämställdhetsplanerna på många arbetsplatser var gjorda ”lite ditåt”: arbetsplatsens jämställdhetssituation är knappt ens analyserad, och åtgärderna är inte speciellt konkreta.
Också Jytys personalrepresentanter och vanliga medlemmar har en viktig roll i främjandet av jämställdheten på sina egna arbetsplatser. Har du information om jämställdhetsplanen på din arbetsplats, eller har du varit med och gjort upp den?
Jukka Maarianvaara
Intressebevakningsdirektör
