Arbetsmarknadsorganisationerna gör enligt STTK:s ordförande Antti Palola vad de kan för att regeringens mål på 75 procents sysselsättningsgrad ska förverkligas. Tiderna är ändå väldigt utmanande, tillägger Palola.
– Inom STTK tror vi att denna regering har kompetens och erfarenhet i äreden som har anknytning till arbetslivet och i att samverka med arbetsmarknadsorganisationerna.
Regeringens meddelande om trepartsarbetsgrupper som ska kartlägga sysselsättningsåtgärder passar organisationen.
– Vi har varit mycket nöjda med att regeringen redan tidigare meddelade om en återgång till beredning på trepartsbasis.
Detta innebär enligt organisationen stabilitet på arbetsmarknaderna och att ärendena bereds noggrant.
Palola berömmer regeringens planer på att öka sysselsättningen men han anser att den förhandlingsrunda som nu ska börja är allra viktigast.
– Den överlägset mest betydelsefulla sysselsättningslösningen avgörs under nästa förhandlingsrunda. Vi behöver sysselsättning och lösningar som stöder ekonomin. Dessa avgörs vid förhandlingsborden.
Lång förhandlingsrunda
Palola bedömer att arbetsmarknadsrundan kommer att bli mycket mer utmanande än de föregående rundorna. Den ekonomiska tillväxten ligger inte på samma nivå som under tidigare år. Förhandlingsrundan kommer att bli synnerligen lång eftersom avtalen upphör vid olika tidpunkter, den offentliga sektorns avtal först i slutet av mars. Dessutom ska arvet efter konkurrenskraftsavtalet lösas. Avtalen om arbetstidsförlängningen har ingåtts på olika sätt i olika branscher.
Palola är ändå förhoppningsfull:
– Om vi klarar av att fatta snabba beslut syns det i sysselsättningsläget redan under denna regeringsperiod.
Hur arbetsmarknadslösningen ska se ut ska enligt honom inte beslutas på förhand.
– Ideologi ska aldrig gå före det pragmatiska. Konkurrenskraftsavtalet utgjorde en omfattande inkomstpolitisk helhetslösning genom vilken man sänkte priset på finländskt arbete dvs. gjorde en intern devalvering. Det var inte en omtyckt lösning på löntagarsidan men då ansåg vi den vara den mest tolerabla lösningen.
Palola säger sig förstå att man i den offentliga sektorn inte gillar nedskärningarna i semesterpenningarna.
Värdet i konkurrenskraftsavtalet ligger enligt honom främst i att arbetsmarknadsparterna visade sin förmåga att söka en gemensam lösning och inte stannade för att invänta regeringens tvångslagar.
Käpp- eller morotslinje?
När det gäller att öka sysselsättningen är det enligt Palola också en fråga om jämställdhet. Välfärdstjänsterna är långt beroende av skatteintäkter och på så sätt av sysselsättningen. En sysselsättningsgrad på 75 procent utgör enligt Palola ett mellanskede, för också Finland ska sträva efter en sysselsättning på cirka 80 procent i likhet med de övriga nordiska länderna.
– Resultaten beror långt på om man i Finland tänker följa käpp- eller morotslinjen, konstaterar Palola. STTK rekommenderar morötter.
– Resurserna inom arbetskraftsservicen måste fås upp till nordisk nivå. Seniorerna, ungdomarna och invandrarna behöver personlig service.
En människa ska genast plockas upp av arbetskraftsservicen när hen behöver det eller löper risk för att bli arbetslös. När en människa upplever att hen blir tagen om hand ökar också den egna motivationen.
Arbetsminister Timo Harakkas löfte om att öka användningen av lönestöd är enligt Palola på sin plats eftersom stödpengar nu blir outnyttjade.
Svårare att lösa är problemet med att möta tillgång och efterfrågan såväl inom kompetens som rörlighet.
– Vi har inte tillräckligt av rätt sorts kompetens. Man måste satsa på kompetensen hos de människor som redan nu är i arbetslivet. När de råkar ut för hot om arbetslöshet ska lämpliga utbildningshelheter för att erhålla den önskade kompetensen skräddarsys för dem. Inte så att man direkt börjar studera för en ny examen.
Svårare enligt Palola är att öka villigheten att flytta efter en arbetsplats. Saken kunde hjälpas upp om en person som blir sysselsatt på annan ort kunde få ett tidsbundet högre avdrag för arbetsresor.
– Det vore en klar morot för att börja arbeta på ett längre avstånd hemifrån samtidigt som familjen inte genast behöver flytta.
Hård men inte utopistisk
För att nå det nordiska sysselsättningsmålet behövs enligt Palola långsiktighet och individuella lösningar. Arbete måste hittas för specialgrupper såsom partiellt arbetsföra, invandrarkvinnor och lågt utbildade.
– Det är vars och ens plikt att arbeta och med sin egen insats ta del i uppbyggandet av samhället, säger han. – De lätta sätten är redan utnyttjade. Av de långtidsarbetslösa måste vi hitta dem som fortfarande duger till och är villiga att jobba. Det här är en känslig sak, men bland dem finns säkert personer vars rätta plats är någon annanstans.
Att krympa arbetslöshetsgraden är en svårare utmaning. Palola betonar att det viktigaste är att förhindra att ungdomar blir utan en examen från andra stadiet. STTK har drivit på ett höjande av läropliktsåldern och en avgiftsfri utbildning på andra stadiet. Dessa finns nu i regeringsprogrammet.
– Nästan var femte ungdom som kommer emot saknar behövlig examen. Målet måste vara att alla unga avlägger en examen minst på det andra stadiet, framförallt pojkarna. I framtiden kommer de yrken och färdigheter som krävs att förändras många gånger vilket innebär att beredskapen och attityden för att lära sig måste vara i skick.
Invandrarprogram på gång
– Den nordiska sysselsättningsnivån är ett hårt men inte utopistiskt mål.
Därför måste vi öka den arbetsrelaterade invandringen vid sidan av strävandena efter att höja sysselsättningen. Palola betonar att humanitär och arbetsrelaterad invandring ska hållas i sär.
– Den humanitära invandringen gäller asylsökande och flyktingar. Den arbetsrelaterade invandringen innebär däremot ett aktivt lockande av kompetenta personer till vårt land och då talar vi om långt större mängder, poängterar Palola.
– Vår nation med allt fler gubbar och gummor behöver utbildade och kompetenta arbetstagare annanstans ifrån.
Palola efterlyser ett nationellt program för att locka arbetskraft till Finland. Många andra länder konkurrerar redan om samma personer.
– Till allra först borde vi bevilja uppehålls- och arbetstillstånd till utlänningar som studerar här. Man kunde till och med förpliktiga dem att stanna i Finland för en bestämd tid. De som kommer till Finland på grund av humanitära skäl måste man så fort som möjligt få integrerade och i arbete, anser Palola.
Säkerhet mitt i osäkerheten
Regeringens sysselsättningsmål är enligt Palola hårt, med tanke på tidpunkten. Handelskrig står för dörren och det världspolitiska läget är instabilt. Finlands ekonomiska utveckling är långt beroende av våra exportländer.
– För oss är det viktigt att vara en tätt slutande del av Europeiska unionen. Unionen är en större aktör. Som Finland kan vi göra förvånansvärt lite. Vi ska dock inte med egna åtgärder försvaga vår situation.
– I de ärenden där vi kan, måste vi hitta de möjligast hållbara, goda och förmånliga lösningarna för Finland. Utanför finns väldigt många hotbilder.
Det finns säkert tillräckligt med olika åsikter, men Palola hoppas på avtal i stället för strid.
– Min österbottniska farmor konstaterade på sin tid att aldrig är någonting så illa ställt att man inte kan få det ännu sämre genom att strida. Det är en bra påminnelse för politiker och arbetsmarknadspolitiker.
