Informationsutbyte genom distansförbindelser har ökat möjligheterna och samtidigt gett upphov till omöjligheter. Informationsutbytet har blivit effektivt, snabbt och det når en allt större grupp. Information, synsätt, möjligheter och nya idéer sprids och ger upphov till nya idéer och riktningar. Men allt detta har den så kända baksidan – sanningsstridiga, missvisande och fientliga meddelanden sprids också effektivt.
Negativt är också att många olika länkar ökar olika grupper, från vilka en frånvaro kan försvåra ett gott samarbete och en god anda. Eftersom det i grupperna ofta finns likasinnade förstärks gruppernas tankar och sakens andra, tredje och fjärde sida spolas bort av huvudriktningen.
Distansarbete har under coronatiden blivit standard och för många den huvudsakliga arbetsformen, och få är villiga att ge upp den. Man har redan fått erfarenheter av dess nyttor och skador, men långsiktigt distansarbete har inte fått samma uppmärksamhet.
Distansarbete kan så småningom öka misstankar om arbetskamraternas arbetsinsats. Det kan också skadligt öka arbetsmängden när arbetsplatsen är samma som på fritiden. Dessa för sin del försvagar sammanhållningen. Gemensamma palavrer tillräckligt ofta minskar uppkomsten av misstankar, och att se ansikten i början av ett möte ökar känslan av närhet. Distansarbete i nuvarande omfattning förutsätter en uppdatering av verksamhetssätten.
Distansarbete i nuvarande omfattning förutsätter en uppdatering av verksamhetssätten.
Kritik som finns i sociala medier (på civiliserat sätt) förekommer alltmer och det spelar inte så stor roll om meddelandet innehåller korrekt information. Det är så lätt att vid datorn spotta ur sig sitt budskap i vetskapen om att det på en liten stund sprids till en stor grupp och det igen ger en känsla av makt.
Denna makt använder också barn. Mobbning av barn och unga genom sociala medier (bl a Facebook) har det skrivits mycket om under årsskiftet. Speciellt videosnuttar och foton av mobbning är bland det mest motbjudande och samtidigt ett exempel på ett allt kraftigare illamående. Dessa redskap för mobbning används skoningslöst och det kommer att fortsätta om man anser det vara omöjligt att ingripa.
Också avtalsförhandlingarna har förändrats när sociala medier i allt högre grad tagits med. Det mest störande är det s k svartmålandet, som oftast genomförs av en stor grupp och i negativ bemärkelse. Andras göranden förringas samtidigt som den egna förträffligheten betonas. En verklig situation fås att se annorlunda ut än den varit.
Förhandlingarna hålls inte längre inom kretsen för avtalsparterna samtidigt som det blir mer utmanande att uppnå en lösning. Även om jag önskar en återgång till de traditionella förhandlingarna är jag realist nog att inte tro att de kommande avtalsrundorna skulle lugna ner sig i de sociala medierna.
Kunskap är ju makt, och tyvärr har kunskapen blivit så bred att den innehåller allt från vitt till svart. I denna mediapress är vi i varje fall med och i Jyty arbetar vi hårt för att huvudet hela tiden ska hållas skarpt!
En god början på året!
