I början av coronakrisen våren 2020 avbröt flera kommuner löneutbetalningarna till sin personal med hänvisning till omnämnandet av hinder för arbete i 2 kap. 12 § 2 mom. i arbetsavtalslagen. Fackförbundet Jyty godkände inte detta utan bestred avbrotten i löneutbetalningarna och förde ärendet till tingsrätten bland annat i Uleåborgs stad.
Enligt 2 kap. 12 § är arbetsgivaren skyldig att betala full lön till en arbetstagare som avtalsenligt har stått till arbetsgivarens förfogande men av en orsak som berott av arbetsgivaren inte har kunnat utföra sitt arbete.
Om arbetstagaren är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av en eldsvåda eller en exceptionell naturtilldragelse som har drabbat arbetsplatsen eller av en annan av arbetstagaren och arbetsgivaren oberoende liknande orsak, har arbetstagaren rätt att få lön för den tid som hindret varar, dock för högst 14 dagar.
I början av coronakrisen hänvisade flera kommuner till ovan nämnda bestämmelse och till statsrådets riktlinjer att stänga bland annat skolor, läroinrättningar, universitet och yrkeshögskolor, bibliotek samt medborgarinstitutens och den övriga fria bildningsverksamhetens lokaler.
I Uleåborgs stad avbröts löneutbetalningarna för Jytys medlemmars del bland annat för ungdomsledarna, hobbyinstruktörerna, vävningskonsulenterna, bibliotekstjänstemännen och skolgångshandledarna.
I Uleåborgs stad avbröts löneutbetalningarna för Jytys medlemmars del bland annat för ungdomsledarna, hobbyinstruktörerna, vävningskonsulenterna, bibliotekstjänstemännen och skolgångshandledarna.
Uleåborgs tingsrätt ansåg i sina domslut gällande alla de Jyty-medlemmar som berördes av bestridandet att de inte var förhindrade att arbeta på det sätt som avses i 2 kap. 12 § 2 mom. i arbetsavtalslagen, utan att utförandet av arbetet hade avbrutits genom stadens eget självständigt fattade beslut.
Tingsrätten motiverade sina domar bland annat med att statsrådets riktlinjer gällande stängningen av skolornas, bibliotekens, medborgarinstitutens och den övriga fria bildningsverksamhetens lokaliteter inte hade inneburit ett totalt hinder eller avbrott för ovan nämnda verksamheter. Betydande var också det att staden inte hade avbrutit arbetet för alla med samma arbete.
Eftersom tingsrätten ansåg att hinder för arbetet inte förelåg på det sätt som avses i arbetsavtalslagen, ålade tingsrätten arbetsgivaren att till våra medlemmar erlägga de krävda lönefordringarna för tiden för avbrottet inklusive dröjsmålsränta. Arbetsgivaren har överklagat tingsrättens domar till hovrätten, och därför har de ännu inte vunnit laga kraft.
Rosa Marttila
Arbetsmarknadsjurist
