Redan en längre tid har vissa av arbetsgivarnas intresseorganisationer strävat efter att ersätta kollektivavtalen med lokalt, till och med arbetstagarspecifikt avtalande. Kollektivavtalssystemet har för dessa visat sig som ett rött skynke som hindrar företagens konkurrenskraft. En inte så väldigt hemlig strävan har också varit att minska fackförbundens möjligheter att avtala om saker för sina medlemmar.
Också många arbetstagare har den uppfattningen att man ensam får förhandlat bättre eller åtminstone likadana arbetsvillkor som kollektivavtalet erbjuder. Denna uppfattning baserar sig dock ofta på missförstånd över vad som i Finland är stiftat på lagnivå och vad som finns i kollektivavtalet.
Finlands lag känner till exempel inte till familjeledigheter med lön eller semesterpenning, och för sjukledigheten betalas lön för bara nio dagar. Att säkra en regelbunden löneutveckling kan också visa sig vara väldigt besvärligt ensam. Visst finns det berättelser om arbetslivets guldgrisklubbsmedlemmar som kan diktera sina egna arbetsvillkor, men man stöter nog ganska sällan på dem i verkligheten.
Ganska ofta uppnår man bättre slutresultat genom att göra tillsammans än ensam.
Diskussionen mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har komprimerats till en jo-nej-debatt, där båda parterna med näbbar och klor håller fast vid sin egen ståndpunkt. Det var väldigt uppfriskande att lyssna på emeritusprofessor Matti Pohjolas föreläsning vid arbetsministeriets Suomen suunta-seminarium. Pohjola dryftade organiseringens effekt på produktiviteten. Han berättade att både organisationsgraden och arbetets produktivitet har sjunkit under 2000-talet. Sambandet mellan dessa två har inte undersökts mycket, men i exempelvis Norge har man konstaterat att en ökning av organisationsgraden har ett starkt, positivt samband till ett företags produktivitet. En ökning av organiseringen med en procentenhet konstaterades öka ett företags produktivitet med 1,7-1,8 procent.
Väldigt intressant! Kunde arbetstagarnas organisering vara en konkurrenstrumf, som innebär plus i stället för minus – i arbetsgivarlägret borde man verkligen fundera över detta. I Jyty har vi redan länge betonat att organisering förbättrar arbetsgivarens och arbetstagarnas samarbete och samverkan, det engagerar och stabiliserar.
Pohjola citerade i sin föreläsning också nobelpristagaren Paul Romer, som då han behandlat ökning av produktivitet konstaterat: ”My number-one recommendation is to invest in people”, alltså fritt översatt: investera i människor! Människorna gör företaget, och välmående och engagerade arbetstagare är den bästa garantin för nya innovationer och en effektiv och ostörd verksamhet. Ganska ofta uppnår man bättre slutresultat genom att göra tillsammans än ensam.
P.S. Vår långvariga intressebevakningsdirektör Marja Lounasmaa gick i pension från och med början av december. Jag vill här ännu tacka Malla för att hon i många år varit en god arbetskamrat, mentor och sparrare! Samtidigt önskar jag vår nya intressebevakningsdirektör Jukka Maarianvaara välkommen!
Jonna Voima
Jytys ordförande
