Arbetslivet har blivit besynnerligt. Vårdpersonalen och till och med dyrt avlönade läkare gör nuförtiden det som sekreterarna brukade göra. Sekreteraryrket – eller nuförtiden assistent – är en av de yrkestitlar som det enligt den senaste yrkesbarometern verkar finnas ett överutbud på samtidigt som det är brist på bl a närvårdare och sjukskötare.
Överutbudet på sekreterare är en följd av exempelvis det att man i social- och hälsovårdssektorn som en följd av ”effektivering” av arbetet systematiskt skurit ned på de arbeten som kallas stödtjänster. Utvecklingen har synts också i Jytys medlemsprofil. Formeln har varit: när tre slutar på grund av exempelvis pension, anställer man en eller högst två i stället. I detta fall ljuger statistiken inte.
Genom vettig arbetsfördelning och genom att dra nytta av stödpersonalens, såsom avdelningssekreterarnas, alltså hälsovårdssekreterarnas, yrkeskunnande och arbetsinsats, kunde man för sote-tjänsterna få de vårdande händer som man så ofta efterlyst på den senaste tiden, vilket bl a vårdarbristen orsakat. Samtidigt kunde exempelvis läkarnas och skötarnas arbetstid sparas för deras egentliga uppgift: patienternas vårdarbete.
Avdelningssekreterarna är en intressant yrkesgrupp i sote-sektorn. De arbetar i gränsområdet mellan legitima och titelskyddade yrkesgrupper – läkare och skötare – och patienter.
Dyrbar arbetstid används alltså för arbetsuppgifter, som tidigare skötts av avdelningssekreterare som fått utbildning i branschen.
Enligt en undersökning av läkarförbundet används läkarnas arbetstid i allt större utsträckning till uppgifter med datateknik och registrering av patientuppgifter. Dyrbar arbetstid används alltså för arbetsuppgifter, som tidigare skötts av avdelningssekreterare som fått utbildning i branschen.
Det ovan nämnda stöds också av en undersökning om hälsovårdens tidsbruk. Den fäste speciell uppmärksamhet vid registrering och upprätthållande av patientuppgifter, till vilket användes mest tid i hälsovårdens informationsarbete.
Det är dagens melodi att robotisering, digitalisering samt elektroniska tjänster i allt högre grad tar sig in på arbetsplatserna. Det gör det möjligt för olika yrkesgrupper att få information i realtid, vilket i långa loppet – så tror man – är patienterna till fördel. Detta alltså under förutsättning att ict-systemen fungerar. Och att man kan använda dem. Och att man fått fortbildning för dem.
Social- och hälsovården om någon måste i dagsläget vara yrkesövergripande. På olika nivåer. Hälsovårdens kontorsarbete, som sköts väl och effektivt av en yrkesskicklig avdelningssekreterare samt insamling, behandling och fördelning av information i realtid främjar och stöder patient-, vård- och omsorgsarbetet.
Ett av de viktigaste målen för sote-reformen som träder i kraft år 2023 har varit att effektivera sote-branschens verksamhet. Med digitaliseringen har man strävat till en ökning av produktiviteten, alltså resultatet. Om ict-systemen dock inte stöder varandra eller inte ens fungerar – vilket det finns många exempel på – och arbetsfördelningen inte är på den nivå som den borde vara, är effekten den motsatta.
Kari Hietamäki
chefredaktör