Paula Koskinen Sandberg återgick i början av året till arbetet från sin familjeledighet och pappan tog i sin tur över ansvaret för skötseln av familjens minsting. Familjens 12-åriga dotter fick en lillebror ifjol.
– Men nu med pandemi och distansarbete så är vi ju ändå här hemma allihop, säger Koskinen Sandberg med ett skratt.
Regeringen Sanna Marins (sd) familjeledighetsreform träder i kraft i augusti, men det tåget hann den här familjen inte med på. Dock genomförde jämställdhetsforskarens familj sin egen reform redan för 12 år sedan. Då delade makarna familjeledigheten jämnt mellan sig.
– Jag hade tagit emot en arbetsplats och visste ännu inte ens om att jag var gravid. Jag tyckte att det hade varit lite konstigt att genast bli borta från jobbet och på min begäran begränsade vi min frånvaro så den blev rätt kort. Vi tyckte båda att det var bra att vi höll våra egna andelar av familjeledigheten. Vi delade upp den i exakt två lika delar och höll inga extra vårdledigheter, berättar Koskinen Sandberg.
Den andra gången gick det mer traditionellt till: mamman utnyttjade den största delen av familjeledigheten, pappan höll sin kvotledighet. Realismen i beslutet grundade sig helt enkelt på att pappans förvärvsinkomster hade ökat betydligt sedan den förstfödda kom till världen.
Tillsammans med sina kollegor forskade jämställdhetsforskaren mellan familjeledigheterna i varför Juha Sipiläs (cent) regerings familjeledighetsreform föll 2018, ur beslutsprocess- och maktperspektiv.
Större vilja att göra
I praktiken föll reformen på det att centern inte ville skära i hemvårdsstödet.
Finansministerpartiet i Sipiläs regering, samlingspartiet, var av den åsikten att den i och för sig nödvändiga reformen inte hade fått kosta någonting. Ekonomisk disciplin segrade till sist över jämställdhetsperspektivet.
– Ett speciellt rön i vår forskning var att reformens kostnadsneutralitet ursprungligen skulle ha framförts av FFC:s chefsekonom. Kanske han funderade på med vilka argument det hade varit möjligt att sälja reformen till olika parter, säger Koskinen Sandberg som en gissning.
Varför lyckades Marins regering i sitt försök? Forskaren följde intresserat med detta under sin egen familjeledighet – och gör det eventuellt också senare i egenskap av forskare om finansiering kan ordnas. I det här skedet ställer också hon frågor.
– Kunde orsaken ligga i avsaknaden av påverkan från samlingspartiets sida? Var det så att även om arbetsmarknadsorganisationerna deltog i det, man kanske inte gav Finlands Näringsliv EK en så betydelsefull position? Regeringens vilja var att denna gång ska reformen genomföras och så gick det ju också. Dock kvarstod hemvårdsstödet vilket samlingspartiet inte hade tillåtit.
Familjeledighetsreform kommer att göra det möjligt för papporna och de andra föräldrarna att utnyttja ledigheterna i en större utsträckning.
Koskinen Sandberg har lagt märke till att arbetsmarknadsaktörer i likhet med EK under Marins period inte har tillfrågats i samma utsträckning som tidigare.
– Under Marins period har man kunnat se en starkare vilja än tidigare att främja jämställdhet.
Jämställdhetsforskaren tror att det kan bero också på det att det är kvinnor som är i ledningen för regeringspartierna. Hon tror att reformen kommer att ha en gynnsam inverkan.
– Den kommer att göra det möjligt för papporna och de andra föräldrarna att utnyttja ledigheterna i en större utsträckning. Jag är kanske skeptisk när det gäller huruvida de kommer att utnyttja sin andel till fullo, men den andel av ledigheten som de kommer att utnyttja kommer genast att öka betydligt och öka också under kommande år.
Koskinen Sandberg anser att också den ekonomiska betydelsen av reformen är stor i de flesta familjer, eftersom föräldern får inkomstrelaterad dagpenning i stället för att någondera är hemma på hemvårdsstöd.
Gamla konstellationer skakas om?
I Finland har man varit van att reformer som gäller jämställdhet har beretts och förhandlats inom det så kallade trepartssystemet, där arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresseorganisationer och regeringen ingått.
Håller makten på att förskjutas? Det är möjligt, anser forskaren.
Koskinen Sandberg har lagt märke till att mången även förnuftig reform tidigare har torpederats eller i varje fall blivit urvattnad i arbetsgrupper. Inte blev familjeledighetsreformen heller helt den man hoppats på, men den godkändes.
Hon berättar att hon intresserat har följt med det fenomen att dynamiken hos de senaste reformerna har varit en annan. Familjeledighetsreformen är ett gott exempel också på det.
– Är det en fråga som ansluter sig till en minskning av arbetsmarknadsorganisationernas makt eller till en förändring i utövande av politik? Är det så att den yngre generationens tjänstemän eller nya tjänstemän inte har anpassat sig till de gamla konstellationerna, undrar forskaren.
– Jag ser det som så att regeringen och tjänstemännen har fått mera makt åtminstone i en del processer. Det betyder inte att det kommer att gå så i alla hänseenden.
Resultat på vilket sätt?
Det förefaller inte att ske något nytt i avtalsförhandlingarna inom de kvinnodominerade låglönebranscherna. Ingen ser ut att dra en lans för hur man borde avtala om lönerna i kvinnobranscherna för att avtalen ska leda till bättre resultat.
Rollen som inledare i löneförhandlingsrundan innehas av exportindustrin, vilket inte hjälper de kvinnodominerade branscherna.
– Lönenivån för jobben där kvinnor är i majoritet har blivit lägre av många orsaker. Om man aldrig kan gå över lönelösningarna för exportindustrin kommer situationen aldrig att förändras. Den strukturella lönegropen borde överhuvudtaget jämnas ut, poängterar Koskinen Sandberg.
Hon medger att problemet är oerhört svårt att lösa.
Om man aldrig kan gå över lönelösningarna för exportindustrin kommer situationen aldrig att förändras.
– Arbetsgivaren har alltid samma argument, att det inte finns pengar och att kommunernas ekonomiska läge är svagt. Penningkranarna borde öppnas där fullmakter för att besluta om dessa saker finns.
I denna avtalsrunda finns det ett särskilt tryck på att höja vårdpersonalens löner. Pandemin översysselsätter vårdarna samtidigt som det råder en skriande brist på personal.
– Personligen är jag av den åsikten att politikerna borde ta ställning till frågan eftersom de sköter statens ärenden och den offentliga sektorns arbetsmarknad är direkt ansluten till den. Enligt mig borde vårdbranschen den här gången ha rätt att få mera än de andra.
Enligt många forskare utgör lokala avtal ur arbetstagarnas synvinkel en väg som leder i en sämre riktning.
Koskinen Sandberg påstår inte att de sett ens ur jämställdhetsperspektiv är en positiv sak, men i teorin anser hon det inte omöjligt.
– Enligt mig borde lokala avtal möjliggöra att lönerna inom någon bransch kunde stiga mera i någon speciell situation, eftersom nivån inte behöver vara bunden till vad som besluts på annat håll, funderar hon.
– Trycket att höja och ett klart behov för olika lönelösningar finns inom vårdarbetet och småbarnspedagogiken. De utgör branscher där det råder brist på arbetskraft och som har en låg lönenivå sett till arbetsuppgiften. Det kostar mycket men på något sätt måste saken få en lösning.
Inte hemma i åratal
Koskinen Sandberg har märkt att den finländska diskussionen kring omsorg har förändrats i en klart bra riktning.
Nu utgår man inte längre ifrån när modern borde återgå till arbetet. Fädernas och de andra föräldrarnas frånvaro från arbetet har blivit vanligare.
Jag tror att kvinnors långa frånvaroperioder från arbetsmarknaderna och de svårigheter de leder till så småningom går till historien.
– När jag fick mitt första barn var den allmänna mentaliteten den att man ska var hemma i tre år för annars är man en dålig förälder, och uttryckligen då en dålig mor, beskriver hon.
– Jag tror att kvinnors långa frånvaroperioder från arbetsmarknaderna och de svårigheter de leder till så småningom går till historien. De har ur kvinnornas arbetsmarknadspositions synvinkel utgjort ett riktigt stort problem i Finland.
I Finland har man enligt henne nu vaknat upp till att det arbete som utförs inom den kvinnodominerade vårdbranschen och småbarnspedagogiken är viktigt.
– Man måste finna medel för att få människorna att stanna inom branschen. Naturligtvis hoppas jag få se detta utformas mer konkret i en nära framtid.
