I september 2022 återvände Imatrabon Laura Äikää till skolbänken efter en paus på flera årtionden.
”Det var en ganska spännande känsla att ge sig i kast med Saimaan ammattiopisto Sampos yngre studerande. Tre veckors teoristudier som hörde till kursen Från merkonom till avdelningssekreterare gick lätt, men när praktiken på moderskapspolikliniken vid Södra Karelens centralsjukhus började hann jag fundera om det alls skulle bli till något. Ny inlärning är svår redan som ung, för att inte tala om när man är i den här åldern”, säger 55-åriga Äikää.
Det varma mottagandet på mödrapolikliniken uppmuntrade dock utbildningen. Redan med studerandetiteln kände man sig genast som en av gänget och en viktig medlem i arbetsgemenskapen.
”Man frågade så fint av mig om hur jag klarar mig och om jag behöver hjälp. Man behövde aldrig spänna sig för att våga fråga om råd. Om mottagandet hade varit annorlunda vet jag inte om jag skulle vara här nu.”
På mödrapolikliniken gick det bra och redan innan praktikperiodens slut fick Äikää ett halvårsvikariat som avdelningssekreterare vid kirurgiska bäddavdelningen på samma sjukhus. Nuförtiden hör hon till den fast anställda personalen.
Från teatern till centralsjukhuset
På avdelning K2 sköts mag-, urinvägs-, lung- och blodkärlskirurgiska patienter samt de som återhämtar sig från operation av sköldkörteln. Som avdelningssekreterare ansvarar Äikää för bland annat olika tidsreserveringar och utskrivning av patienter.
”Vi är alltid två sekreterare åt gången på samma arbetspass, en i vardera ändan av vår långa avdelning. Den ena av oss ansvarar för rum 1-14 och den andra har resten. Speciellt sådana dagar då 6 eller 7 patienter skrivs ut finns det tillräckligt att göra.”
Före yrkesbytet arbetade Äikää som teatersekreterare i 22 år.
Nu får jag delta i uppgifter som hör till patientens vård och jag njuter av att arbetet är betydelsefullt.
”Vid senaste decennieskifte fick så vitt jag minns 29 människor gå från Imatra stad, och jag var en av dem. Jag fick snabbt en ny arbetsplats, där jag hann vara i två år, men jag var till slut tvungen att säga upp mig, för det var inte alls bra att vara där på arbete.”
Äikää sökte aktivt arbete när hon upptäckte en annons om studierna Från merkonom till avdelningssekreterare. Som fackförbundsmedlem fick hon för studietiden inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning, och snart märkte hon till sin glädje att hon valts med.
”Att hjälpa andra har alltid legat nära mitt hjärta. Jag sökte redan som ung till den dåvarande sjukvårdsläroanstalten i Villmanstrand, men kom inte in då. Nu får jag delta i uppgifter som hör till patientens vård och jag njuter av att arbetet är betydelsefullt. Det värmer väldigt mycket när man till exempel får fram ett leende på en rädd åldrings ansikte.”
Att ta vara på rätt information
Ibland råder ren kakafoni på avdelningen, när telefonerna surrar, patienterna ringer i klockorna och apparaterna piper. Äikää njuter dock av avdelningens vimmel och att få vara en del av just detta gäng. I början lät allt som ett främmande språk, men nu kan hon redan snappa upp det väsentliga av informationen som flyger omkring på avdelningen.
”Där finns latinsk terminologi, undersökningar, blodprov och vad som helst. Fortfarande stöter jag nästan varje dag på något nytt, men genom att fråga löser sig allt. Om den första inte vet, så frågar jag nästa.”
Fortfarande stöter jag nästan varje dag på något nytt, men genom att fråga löser sig allt.
Som stöd för Äikää finns ett nätverk med tiotals personer för sjukhusets avdelningssekreterare, vilket vid behov kommunicerar tätt. Dagens uppgiftslista kan verka lång, men det är belönande att få allt gjort. Det har också varit motiverande att lära sig nytt.
Äikää känner att hon sysslar med helt rätt uppgifter. En ryggoperation förra sommaren ledde till en två månader lång sjukledighet, vilket bara förstärkte känslan av att Södra Karelens centralsjukhus är hennes plats.
”När jag efter det återvände till arbetet uppstod ett klart ögonblick att jag klarar av det här jobbet. Jag hade spänt mig för hur pausen skulle inverka, men bitarna föll på plats. Jag har lärt mig mitt arbete, och det här är precis det jag vill göra.”
