Markku Jalonen började som verkställande direktör för Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivare KT i juli.
När lagen om anordnande av intressebevakning för kommunerna och välfärdsområdena som arbetsgivare trädde i kraft som en del av vårdreformen utvidgades KT:s verksamhetsområde till att omfatta välfärdsområdena.
Över 200 000 personer övergår genom överlåtelse av rörelse till anställning hos välfärdsområdena 2023.
KT är samtidigt såväl en arbetsgivarorganisation som en arbetsmarknadscentralorganisation. Organisationens uppgifter ändrades inte, inte heller Jalonens roll som förhandlare, även om han som verkställande direktör fick mera ansvar och mera administrativa uppgifter.
Jag tror ändå på kommunsektorns goda förhandlingskultur: också svåra saker kan få en lösning om det bara finns tillräckligt förtroende mellan parterna.
Lagändringen förde med sig ett enormt otympligt ord i organisationens namn, ”välfärdsområdesarbetsgivare”, men Jalonen låter sig inte störas av detta.
– Det är bra att förkortningen KT (från finskans Kuntayönantajat, dvs. Kommunarbetsgivarna) hölls kvar där, småskrattar han.
Just nu börjar tankarna hos ledaren för denna arbetsmarknadsbransch största arbetsgivarorganisation alltmer kretsa kring den kommande förhandlingsrundan. Den har förutspåtts bli den besvärligaste på länge.
– Än en gång kan sägas att den är ytterst utmanande. Jag tror ändå på kommunsektorns goda förhandlingskultur: också svåra saker kan få en lösning om det bara finns tillräckligt förtroende mellan parterna, säger Jalonen.
Förhandlingarna kallar
Social- och hälsovårdsavtalet (SH-avtalet) trädde i kraft i början av september. Till det övergick från det allmänna kommunala arbets- och tjänstekollektivavtalet omkring 177 500 anställda. Samtidigt övergick lärarna inom småbarnspedagogiken till undervisningssektorns avtal.
SH-avtalet blev det största inom kommunsektorns avtalsfält, sett såväl till antalet anställda som till lönesumman.
Om SH-avtalet inom något tidsspann kan medföra större höjningar för branschens arbetstagare än det allmänna kommunala arbets- och tjänstekollektivavtalet, det vill Jalonen inte bedöma.
– De här frågorna är helt beroende av förhandlingarna.
Löneförhöjningarna avgörs i de kommande förhandlingarna.
SH-avtalet gäller till slutet av februari 2022, liksom alla avtal inom kommunsektorn.
Den egentliga förhandlingsrundan torde inledas vid årsskiftet – eller vid en tidpunkt som man kommer överens om med motparten.
– Också nu förhandlar man hela tiden; vi har över 30 förhandlingsgrupper vilka förhandlar enligt principen om fortlöpande förhandling.
Speciellt har förbunden inom hälsovårdssektorn efterlyst högre löneförhöjningar än andra branscher. Jalonen reagerar inte på kraven på något sätt före förhandlingarna.
– Löneförhöjningarna avgörs i de kommande förhandlingarna, nöjer han sig med att upprepa.
”Klar arbetsfördelning”
I början av hösten frågade Yle i en nätenkät av riksdagsledamöterna om skötarna borde få en högre förhöjning än andra i den kommande arbetsmarknadsrundan. Majoriteten av dem som svarade på enkäten svarade: ”ja”.
Akava och FFC skickade omedelbart ett brev till riksdagsledamöterna i vilket de uppmanade dem att låta bli att blanda sig i löneförhandlingarna.
Jalonen är av exakt samma åsikt. Enligt honom borde man i opinionsundersökningar då på samma sätt fråga vilka branscher som inte är värda högre förhöjningar än andra.
– Det finns en klar arbetsfördelning, KT och huvudavtalsorganisationerna förhandlar och politikerna avtalar om finansieringen. Av erfarenhet kan jag säga att ingenting gott följer av att politiker blandar sig i förhandlingarna.
Av erfarenhet kan jag säga att ingenting gott följer av att politiker blandar sig i förhandlingarna.
Jalonen hoppas att kandidaterna i områdesvalen i januari också håller isär arbetsmarknader och politik. Valkampen råkar ju försiggå precis under samma tid som kommunsektorns förhandlingsskede pågår.
Eftersom välfärdsområdena är nya arbetsgivare förutsätter lagstiftningen att lönerna för personalen inom social- och hälsovården ska förenhetligas.
Jalonen har enligt KT:s meddelande tidigare talat om att i och med harmoniseringen det rätt säkert utlovas alla tiders jämställdhets- och löneprogram för dem som omfattas av HT-avtalet.
”Alla tiders jämställdhets- och löneprogram” låter inte obetydligt.
– Som KT strävar vi efter att kostnadsökningen i och med denna harmonisering ska bli så behärskad som möjligt. I praktiken har harmonisering inneburit en extra lokal löneglidning, specificerar han.
För arbetsgivaren skulle det gärna passa att lönerna harmoniserades inom ett längre tidsintervall, men Jalonen tror att man på löntagarsidan har andra synpunkter på den saken.
Var få mer vårdpersonal?
Fastän mången bransch lider av arbetskraftsbrist så är underskottet gällande vårdpersonalen det mest kritiska. Därtill har regeringen under regeringsperioden stramat åt vårdgarantin och dimensioneringen av antalet vårdare.
Vad vill Jalonen göra?
– Det första är att antalet utbildningsplatser måste utökas inom de branscher där den största arbetskraftsbristen råder. Kompletterande utbildning och examensinriktad fortbildning ska löpa parallellt. Under denna regeringsperiod har olika skyldigheter och dimensioneringar av vårdpersonalen lagts till, räknar Jalonen upp.
– Vi behöver arbetskrafts- och studentinvandring. Det har länge talats om det men nu är det dags att göra någonting, betonar han.
Vi behöver arbetskrafts- och studentinvandring. Det har länge talats om det men nu är det dags att göra någonting.
Jalonen vill förbättra arbetsförhållanden och arbetshälsa samt utveckla ledarskap.
– Jag vågar påstå att här har kommunerna och samkommunerna redan gjort ett gott arbete och att man satsar mycket på detta. I det förra avtalet kom vi mellan KT och huvudavtalsorganisationerna överens om att vi fortsätter med utvecklingsprogrammet för arbetslivet. Det är mycket viktigt hur arbetsförhållanden, arbetshälsa och arbetsmiljö förs framåt.
Han säger att det är klart att också lönen har betydelse men det har också andra anställningsförmåner och det att arbetsplatsen är säker.
– Lönen och de övriga anställningsvillkoren utgör en helhet i kommunsektorn. Yrkesgruppen må vara vilken som helst, alltid kan man diskutera om lönen är tillräcklig. Ramen inom vilken man sluter ett avtal påverkas av Finlands nationalekonomiska läge samt den offentliga ekonomin och kommunernas situation, summerar Jalonen.
Finansministeriet har uppskattat att den kommunala ekonomin försvagas 2022. Kommunernas statsandelar minskar när statens coronastödsåtgärder upphör men utgifterna stiger.
Lösningarna är kompromisser
Jalonen har förhandlat redan i 30 år. Det är inte vanligt att en förhandlare har erfarenhet från vardera sidan av förhandlingsbordet såsom Jalonen. Kanske det är just därför han har rekryterat folk också från löntagarsidan.
När Jalonen var ordförande för Jyty 2001–2006, tillägnade han sig ledarskapskunnande.
Jalonen säger att han förhåller sig pragmatiskt till saker och ting.
– Lösningarna är alltid mer eller mindre kompromisser. Jag anser att det hör till god förhandlingsverksamhet att man är medveten om och förstår också motpartens mål. Annars åstadkommer man inga lösningar, säger Jalonen.
Lösningarna är alltid mer eller mindre kompromisser.
En god förhandlare ska enligt Jalonen behärska sakerna minst på en skälig nivå, inneha färdigheter i växelverkan, kunna avläsa situationer och uppfatta beroendeförhållanden i lösningsramverket. Man måste uppfatta motpartens signaler, de verbala men också de icke-verbala.
– Framför allt utgör en förhandlingssituation ett uppbyggande av förtroende. Förhandlingar förs vid borden, inte i offentligheten, betonar han.
Motparten berömmer Jalonen för att vara kompetent, pålitlig, återhållsam, men vid behov beslutsam.
Man säger att han avancerar i förhandlingarna som en skicklig rekognoserare, letande efter en lämplig lösning för parterna.
Enligt Jalonen är överlägsna segrar inte förnuftiga och inte heller möjliga inom arbetsmarknadsverksamheten.
– Om någon hetsar upp sig över en vinst eller förlust, kommer detta emot senast under följande förhandlingsrunda. Själv uppskattar jag inte sådant.
