STTK:s ordförande Antti Palola betonar i en intervju i Jyty-tidningen (s. 34-35) att avtalsförhandlingsrundan som håller på att börja är speciellt betydelsefull just ur anställningssynvinkel. Det är lätt att hålla med Palolas bedömning för förändringarna i konjunkturerna i Finland och också ute i världen hotar de senaste årens goda sysselsättningsutveckling.
För att det goda sysselsättningstillståndet skulle fortsätta har regeringen tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna också inlett ett trepartsberedande för att hitta nya sysselsättningsåtgärder. Utgångspunkten är rätt, för också när man söker lösningar som stöder sysselsättning har arbetsmarknadsparterna just detta kunnande, när man pratar om arbetslagstiftningen, socialskyddsfrågor eller fast kunnandets utvecklande i arbetslivet.
Betydande lösningar som inverkar på sysselsättningen görs förstås också under den nästa avtalsförhandlingsrundan. Som initiativtagare fungerar än en gång arbetstagarorganisationen Industrifacket. En del av de olika sektorernas avtal går ut redan innan årsskiftet, medan man i bland annat kommunbranschens avtal med stor sannolikhet har mycket att stå i ända till avtalens tidsgräns i slutet av mars nästa år.
En speciellt stor kamp hålls utöver löneförhöjningarna om en fortsättning av kiky-timmarna som ingår i konkurrenskraftsavtalet. Oenigheten mellan parterna vid bordet har gällt huruvida det 24 timmar långa tillägget i arbetstiden i samband med konkurrenskraftsavtalet gjordes för tre år eller permanent.
Statsministern har önskat att förhandlingsparterna skulle söka en centraliserad lösning i konflikten om 24 timmars förlängningen. Från arbetsgivarlägret kom genast ett absolut nej som svar. De centraliserade inkomstpolitiska lösningarna är över.
Det problematiska med arbetstidsförlängningskonflikten är det att man i de flesta avtal har förlängt arbetstiden på olika sätt. För en del har man förverkligat 24 timmar utan ersättning genom att lägga till den som minuter i den dagliga arbetstiden. Och på vissa arbetsplatser har man varit kreativa och förverkligat tillägget som motions- och rekreationsdagar som stöder personalens arbetshälsa.
På arbetsmarknaden har man under de gångna åren gjort avtalslösningar där arbetstagarparten har utövat ansvarsfull avtalspolitik för sin del. Som en följd av det har man lyckats föra Finlands ekonomi och konkurrenskraft i en bättre riktning. I all oändlighet kan man dock inte fortsätta med en dylik nästan 0-linje.
Målet under avtalsrundan som börjar är framför allt att gå en äkta lönerunda, där man säkrar en gynnsam utveckling av löntagarnas köpkraft, och som garanterar klara framsteg i frågor om bland annat arbetslivets kvalitet.
Från regeringens sida har man meddelat att man inte är intresserad av att blanda sig i avtalsförhandlingarna. Kanske den föregående regeringens kiky-inblandning med sina hot om tvångslagar och orättvisa behandling av den offentliga sektorns kvinnodominerade branscher har blivit ett varnande exempel.
Ett önskemål kunde man dock ge regeringen: Fortsätt inte med den nedskärning av statsandelar till kommunerna som rått de senaste åren. För då förfaller tjänsterna och personalens permitteringar och i värsta fall ökar uppsägningarna.
