När Annika Saarikko (cent) i augusti återgick till arbetet som minister efter ett års familjeledighet hade många saker plötsligt förändrats. Statsministern hade bytts. Saarikko blev centerns nya ordförande i början av september.
– Ett år tidigare lämnade jag en bransch som hade goda framtidsutsikter. Nu är oron för framtiden inom kulturbranschen stor. Verksamheten som starkt grundar sig på att människor träffar varandra och samlas har under coronakrisen fått ta emot ett enormt slag, säger Saarikko.
När det hade gått ett par månader hade ministern inte träffat andra än en handfull tjänstemän ansikte mot ansikte.
– Den största förändringen utgjorde den arbetslivskultur som coronan förde med sig. Allting baserar sig på distansförbindelser. Jag längtar efter att möta människor. Också de premiärer och konstevenemang som glädjande nog hör till detta uppdrag har minskat betydligt, säger ministern lite vemodigt.
Först öppnades biblioteket
I augusti, den vecka som kulturministern återgick i tjänst fick hon inviga biblioteket i sin egen pytte lilla hemkommun Oripää. Biblioteket hade fått lokaliteter i K-butikens affärsbyggnad som blivit färdig på våren.
– Biblioteket fick också ett namn vilket jag är mäkta stolt över. De tänkte att när Helsingfors har sitt Ode ska också vårt bibliotek ha ett namn. Det blev Kertoja, berättaren.
Coronan stängde först biblioteken men enligt Saarikko säger det någonting om Finland att de också öppnades till först. Användningsgraden är hög: ifjol var antalet låntagare nästan två miljoner.
– Jag medger att först i och med detta uppdrag förstod jag hur unikt vårt bibliotekssystem internationellt sett är, hur hög utbildning bibliotekspersonalen har och till hur mångahanda uppgifter biblioteken har anpassat sig.
– Biblioteken utgör en bastjänst som man måste hålla fast vid, säger Saarikko med eftertryck.
Jag medger att först i och med detta uppdrag förstod jag hur unikt vårt bibliotekssystem internationellt sett är, hur hög utbildning bibliotekspersonalen har och till hur mångahanda uppgifter biblioteken har anpassat sig.
Hon tillägger att det är kommunens lagstadgade uppgift att sörja för biblioteksverksamheten och lagen reviderades för knappt fyra år sedan.
Saarikko berättar hur hon i tiderna besökte biblioteket inte bara för att låna utan också för att använda nätet när de ännu inte hade nät hemma. Hon har redan lärt sin förstfödde att använda biblioteket.
– Jag var i hög grad ett läsande barn. Jag tror att utan bibliotek hade föremålen för mina intressen tagit en annan riktning. Biblioteket har för mig varit ett stort fönster mot världen och det gör mig egentligen rörd säger hon – och blir lite rörd.
Saarikko vill gärna vara med om att utveckla biblioteken så att de i ännu större utsträckning kunde fungera som offentliga rum och som opartisk mark för till exempel samhälleliga diskussioner.
– Biblioteken kunde vara demokratiska torg, diskussionsarenor – lika för alla partier, säger Saarikko.
Sitra gör detta redan: projektet Biblioteken som forum för folkstyret som de inlett på hösten tas i pilotdrift på sex orter, från Åbo till Enare, och sträcker sig fram till nästa sommar.
– Detta projekt vill jag stödja och följer det med intresse eftersom det utgör en ny identifierad roll för biblioteken.
Saarikko tror att de digitala böckerna i framtiden kommer att utmana biblioteken mer än tidigare. Hon tycker att biblioteken kunde låna ut ljudböcker ännu flexiblare än de gör nu.
Resurser till ungdomsarbetet
Saarikko tror inte att någonting hotar bibliotekens kärnuppgift, men den måste hållas med sin tid.
Speciellt hoppas hon på idéer för att öka intresset för läsande hos barn och unga.
– Kunde ungdomsarbetet och biblioteket idka bättre samarbete i kommunerna, funderar hon, eftersom hon dessutom är ansvarig minister för ungdomsarbete.
Ministern anar att de människor som det gick dåligt för före coronan, går det ännu sämre för nu.
– I tilläggsbudgeterna, som det gjorts upp historiskt många av i år, har gjorts tillägg enkom för uppsökande ungdomsarbete. Med dessa medel är det meningen att anställa människor för att utföra arbetet. Det är viktigt att kommunerna använder medlen för det som regeringen avsett dem för, poängterar Saarikko.
Coronan har försvagat den redan tidigare svaga kommunekonomin, som regeringen försöker lindra med totalt omkring 2,7 miljarder euro under innevarande och nästa år.
Saarikko är orolig för att ansvaret för många barn och unga i exceptionell grad har övergått till hemmen i år.
– Föräldrarnas grad av beredskap inverkade på våren speciellt mycket på hur barn och unga klarade sig i skolan. Ungdomslokaler har varit stängda. Ungdomsarbetarna eller lärarna som alltid har utgjort den trygga vuxna i barnets liv har nu blivit mer fjärran, säger Saarikko.
Hon berömmer ungdomsarbetet för att också ha tagit fina språng in i digitaliseringen – vilket för målgruppen inte ens var något språng utan en helt vardaglig sak.
Från dragningskraft till hållkraft
De kommuner som kämpar med problem borde i stället för att koncentrera sig på dragningskraft koncentrera sig på hur de ska hålla sina invånare nöjda. Detta har framförts av regionforskare Timo Aro, som intervjuas på sida 16–18 i denna tidning.
Enligt Aro minskar en satsning på ungdomsarbete de ökande utgifterna för social- och hälsovård.
Saarikko håller helt med: genom en satsning på ungdomsarbete eller barn- och familjetjänster kan man i bästa fall minska på dyra kostnader för barnskydd.
– Vi vet att av de grupper som behöver barnskydd är de unga den grupp som ökar mest. Jag hoppas att ungdomsarbete kunde förstärka sitt grepp i stödjandet av föräldraskap. Kravnivån för föräldraskap i familjer med tonåringar är minst lika hög som i småbarnsfamiljer.
Som tur kan generationerna av ungdomar och unga vuxna tala om problem kring den mentala hälsan på ett helt annat sätt än någon annan generation för dem.
Saarikko drar sig till minnes att cirka var tionde ungdom i huvudstadsregionen utnyttjar av de tjänster som specialsjukvården för mental hälsa erbjuder.
– Strukturerna inom bashälsovården fungerar inte om man genast blir tvungen att gå till nivån för specialtjänster. Här kunde ungdomsarbetet ha en starkare roll som stöd för basnivån. Som tur kan generationerna av ungdomar och unga vuxna tala om problem kring den mentala hälsan på ett helt annat sätt än någon annan generation för dem. Det sätter jag värde på!
För centerns färska ordförande är frågan om kommunernas hållkraft viktig. Centern vill främja tanken på en vardag med många orter, där relationen till hemorten kunde behållas också senare i livet.
– I och med detta ministeruppdrag har jag blivit sällsynt övertygad om att det är just utbildningsmöjligheterna som är den viktigaste delen av den regionala livskraften. På vilket sätt en ung människa ordnar sitt liv har en oerhörd betydelse.
Minskande spelintäkter
Den största delen av utgifterna för kultur-, idrotts- och ungdomsarbete i statens budget har hittills finansierats med intäkter från spelbolaget Veikkaus penningspelsverksamhet. Intäkterna minskar för att man vill att Veikkaus ska minska på de skadliga följderna av spelande med pengar.
Ännu ifjol utgjorde intäkterna från penningspelsverksamheten omkring en miljard euro.
I höstens budgetmangling beslutade regeringen att staten ska kompensera stödmottagarna för nästa års del. Undervisnings- och kulturministeriet fick cirka 141 miljoner i kompensation, men beslutet gällde bara nästa år.
– Vad detta innebär för ungdomsarbetet, toppidrotten eller social- och hälsovårdsorganisationerna har ingen ännu något svar på. Jag har för avsikt att göra en oberoende utredning om vart de ökande penningintäkterna har gått under de senaste åren. Vi ska fundera på vilken den behövliga basnivån minst borde vara, säger Saarikko.
Hur intäkterna ska ersättas från nästa år framåt är också öppet.
– Nu börjar förberedelserna – inte endast för år 2022 – utan för en längre tid för att se hur vi ska anpassa oss till det nya läget.
Enligt ministern kunde en möjlighet vara att Veikkaus skulle få tillstånd att sälja sina spelidéer ute i världen vilket skulle öka bolagets inkomster. Hela problemet löser detta dock inte.
