Söndagskväll, och den kommande arbetsveckan ger ångestkänslor. Jag funderar på det kommande kaoset, på hur jag ska klara av det, hur många timmar det är till följande fredagseftermiddag. Låter det bekant? Förhoppningsvis inte! Inte för mig heller längre för jag är på min drömarbetsplats, men under min karriär har jag också erfarenhet av en arbetsplats där arbetsengagemanget närmast ersattes av avståndstagande.
Vi tillbringar en stor del av vårt vuxna liv på arbetet. Det är klart att man är tvungen att arbeta på grund av utkomsten men det är inte likgiltigt hur man trivs på arbetsplatsen. Arbetshälsan utgör en viktig del av hur man orkar arbeta.
Arbetshälsan förbättras av en god arbetsgemenskap och de bästa arbetskamraterna.
Arbetshälsan förbättras av en god arbetsgemenskap och de bästa arbetskamraterna – det är underbart om det är roligt att gå till jobbet också därför att man där får träffa sina vänner. Arbetshälsan främjas också av att man får arbeta i enlighet med sina värderingar på ett sådant sätt som känns rätt. Ibland måste man anpassa det man gör till givna resurser. I korstrycket av inbesparingar kan det kännas som att man inte ens ges möjlighet att göra sitt arbete väl.
Var och en av oss kan göra sin andel för att förbättra sin egen och arbetskamraternas arbetshälsa. Det är ändå arbetsgivaren som har det största ansvaret för arbetshälsan – för det att verksamhetskulturen på arbetsplatsen är saklig och att cheferna har god utbildning. Man måste kunna sköta sitt arbete på ett sådant sätt som inte i sig självt föranleder att man har illa att vara.
”Vi är här för att jobba, inte för att trivas” är en mening som ingen borde vara tvungen att höra. Vi i Jyty jobbar för att det ena inte ska utesluta det andra och att ingen på söndagarna nedstämt ska behöva räkna hur många måndagar ännu återstår till pensionsåldern.
Jonna Voima
Jytys ordförande
