En Jyty-medlem som arbetar i kommunsektorn kontaktade anställningsrådgivningen i ett löneärende. Enligt medlemmen hade hens uppgiftsenliga lön utan grund i åratal varit lägre än kollegorna som gjorde samma arbete. Ärendet hade varit under behandling i flera år och hade utretts med hjälp av förtroendemän som växlat mitt under behandlingen av ärendet och med hjälp av regionombudsmannen. Medlemmen hade upprepade gånger krävt att arbetsgivaren korrigerar den uppgiftsenliga lönen retroaktivt, vilket arbetsgivaren inte hade gått med på.
Lokala förhandlingar fördes i ärendet och de slutade i oenighet. Enligt förbundets jurist fanns det grunder för att be om centrala förhandlingar i ärendet. Möjligheten att nå framgång i ärendet försvagades emellertid av att de personer som tagit del i behandlingen av ärendet hade bytts flera gånger under årens lopp vilket ledde till att det var svårt att få fram tillförlitlig information samt att dokumenteringen av lönen var bristfällig.
Lönekraven gick tillbaka många år i tiden vilket gjorde att det fanns en risk för att lönekraven skulle preskriberas. Medlemmen hade dock själv varit aktiv i frågan och genom tillräckligt specificerade krav avbrutit preskriptionstiden. Medlemmens egen aktivitet hade en avgörande betydelse för ärendet.
Den uppgiftsenliga lönen enligt AKTA inte fastställs på basis av längden på anställningsförhållandet utan grunden för hur en uppgiftsenlig lön bestäms är i första hand kravnivån på arbetsuppgifterna.
I och med de centrala förhandlingarna förändrades arbetsgivarens förhållningssätt till medlemmens krav och arbetsgivaren var till sist villig att göra upp om saken. Arbetsgivaren betalade medlemmen retroaktivt lönefordringar, totalt omkring 7 000 euro. I beloppet ingick dröjsmålsräntor.
Det väsentliga i ärendet var att arbetsgivaren hade motiverat medlemmens lägre uppgiftsenliga lön med medlemmens tidsbundna arbetsavtal. Enligt lagen får man inte enbart på grund av längden på arbetsavtalet eller arbetstiden tillämpa mindre fördelaktiga arbetsvillkor än i andra anställningsförhållanden, om det inte är motiverat av sakliga skäl.
Att motivera en lägre uppgiftsenlig lön med arbetsavtalets längd är inte heller i enlighet med AKTAs lönesättningsbestämmelser, eftersom den uppgiftsenliga lönen enligt AKTA inte fastställs till exempel på basis av längden på anställningsförhållandet utan grunden för hur en uppgiftsenlig lön bestäms är i första hand kravnivån på arbetsuppgifterna.
Viivi Vidgren
Arbetsmarknadsjurist