Jag skriver detta i Jyty-kryssningens efterdyningar, när jag har en dryg månad som Jytys kommunikationsdirektör bakom mig. Den hett efterlängtade kryssningen kom för min egen del i helt rätt ögonblick: jag fick personligen träffa tiotals av våra medlemmar och presentera mig för hundratals. Än en gång ett tack till medpassagerarna för många goda diskussioner! (Och om någon funderar över medlemskryssningens effekt som en del av orienteringen för förbundets personal kan jag berätta att det är ett fungerande koncept).
Bland kryssningsgästerna gjorde jag en gallup om hur Jyty främjar deras välfärd. I svaren upprepades medlemsgemenskapens betydelse och den goda samhörigheten. ”Vi är vi”, som en svarare konstaterade. Jyty-samhörigheten är en resurs för våra medlemmar och det är viktigt att värna om den.
I Jyty är ”vi” en väldigt heterogen gemenskap med representanter för olika branscher från olika håll i Finland. Många på kryssningen berättade att de riksomfattande evenemangen som samlar medlemskåren är en viktig grund för förbundssamhörigheten. Jag tror att förändringarna runt omkring oss ytterligare har förstärkt betydelsen av att samlas.
Sammankomster och att mötas behövs fortsättningsvis också på lokalnivå. En gallup-svarare berömde Jyty för att vara ett väldigt människovänligt förbund. Det är något som vår effektivitet baserar sig på: våra föreningars aktiva, medlemsnära verksamhet ger vårt förbunds intressebevakning en stark grund.
Jyty-samhörigheten är en resurs för våra medlemmar och det är viktigt att värna om den.
Jag anser att detta också är hela den finska ff-rörelsens styrka. I våra fackförbund finns information om hur det går för arbetstagarna och vad välmående och livskraftiga arbetsgemenskaper bygger på. Vi är våra medlemmars intressebevakare, arbetslivsspecialister och utvecklare av det finska arbetslivet. Vår information behövs, men det är viktigt att komma ihåg varifrån vår information kommer. Utan vårt väl fungerande arbetsplatsspecifika nätverk förlorar vi vår kraft.
Jag återvände till ff-kommunikationen efter några år med kommunikationskontorsuppgifter. De åren hjälpte mig att ännu bättre förstå hur denna arbetsmarknadsvärld ser ut för en utomstående. Kort sagt: inte bra. Media målar en bild av förbundschefer som ideligen bråkar med varandra, och förbunden matar motsättningarna med skarpa besked och tweets. Man måste visserligen ge Jyty poäng för att man här alltid har trott på kraften i ett konstruktivt samarbete.
Jag förstår väl att hårda ord och tag hör till intressebevakningen. Men kunde man få lika stor synlighet också för positiva saker – om inte i den riksomfattande median, så åtminstone i våra egna förbundsmedia?
Som Jytys färska kommunikationsdirektör ser jag i vår verksamhet ofantligt med möjligheter. Visst räcker hotbilderna och utvecklingsobjekten, men när vi låter “vi är vi”-tanken styra vår verksamhet och kommunikation kommer vi inte ur kurs.
Jaana Parkkola
Chefredaktör
