I juni lägger organisationerna sitt arbetsfyllda år bakom sig. En stund att andas ut innan man börjar förbereda sig för en ny spurt. Rytmen verkar bli snabbare för varje år som går och det finns alltfler nya saker att sköta. Eller beror det bara på arbetslivets stora förändringar och den intensivare arbetstakten?
Osäkerheten över den egna arbetsplatsen eller andra svårigheter kan återspeglas med medlemmarna i lokalföreningarnas verksamhet och också i förbundets styrelse. Man ger där utlopp för att man mår dåligt eller är trött, även om personerna där inte är skyldiga till svårigheterna. Om vi bara kunde stöda och uppmuntra varandra till den bästa prestationen i stället för att förstöra för andra på grund av egen trötthet eller bitterhet.
I fackorganisationerna borde inte finnas rum för intern osämja, för vår verksamhet utmanas gång på gång utifrån och man försöker ta kål på oss. En oroväckande låg helhetsorganisationsgrad på under 60 % säger allt. FF-rörelsen anses vara en nej-rörelse och broms till all förnyelse. Om man inte lyckas vända nedgången till en ny uppgång och få nya människor med i verksamheten kommer många förbund att vara tvungna att sätta lapp på luckan på mindre än tio år.
Finlands ishockeylag ställde till med en enorm överraskning i VM och tog guld, något som finländarna inte hade trott, för att inte tala om andra länder. Ett okänt lag steg från ingenting, utan de bästa spelarna från NHL, och visade sin talang.
Tränare Jukka Jalonen lyckades skapa en otrolig laganda och ett otroligt självförtroende. Genom samarbete fick han varje spelare att överträffa sin bästa prestation. Också lagets sympatiska kapten Marko ”Mörkö” Anttila hade stor betydelse. Jere Sallinen berättade att ”man på isen fick en känsla av att lagkamraterna ville att också jag skulle lyckas”. Laget visade att den bästa spelaren inte nödvändigtvis är det kändaste namnet som försöker göra allt ensam. Den bästa spelaren är kanske den okända spelaren som ger sitt allt för lagkamraterna och hela laget. Det är riktig sammanhållning.
Lagandan höjs inte av att man skäller på eller fäller andra. Inte heller av att man bara själv vill uppnå något. Laget bör uppmuntra varandra och också utåt visa att det här teamet klarar av vad som helst! När man tänker på sig själv eller människorna omkring en, uppfylls då förutsättningarna för ett bra lag? Lyckas du sporra kamraterna att visa sina bästa talanger? Är din eller din förenings verksamhet sådan att den lockar med nya medlemmar? Är det en sådan laganda där alla blir vinnare? Eller är det bara själviska människor som gör allt själv och inte hjälper föreningen eller förbundet att nå framgång?
Jag bjuder med alla att fundera över hur vi tillsammans tränar Jyty till nästa säsongs vinnarlag, så lockande och framgångsrikt att alla vill komma med i vår verksamhet!
Ha en solig sommar!
Maija pihlajamäki
Jytys ordförande
