”Om Kommunförbundets ställningstaganden enligt er är dumma, så bli inte och fundera utan ring!”
Så har Minna Karhunen som lett Kommunförbundet sedan mars instruerat kommundirektörerna.
Om till exempel å andra sidan en tweetande kommundirektör misstolkar Kommunförbundets ställningstaganden lovar också Karhunen att ringa.
Telefonen lär ska ringa och textmeddelanden skickas mellan Karhunen och direktörerna i kommuner och städer av alla storlekar.
– I det här jobbet ligger kommunikationen i främsta rummet, sådan är linjen.
Också Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori som gett antydningar om utträde ur Kommunförbundet fick samma budskap för en tid sedan.
– Jag sade att ’välkommen och berätta vad som önskas av oss. Ni är en del av oss’.
Vapaavuori och Karhunen har redan träffats flera gånger.
När Kommunförbundet i maj kom ut med ett ställningstagande om krav på extra resurser för grundväghållningen, hittade Karhunen på att be om underskrift av alla fasta Finlands 295 kommundirektörer. Hon trodde det skulle gå hur enkelt som helst.
På den första webropol-enkäten svarade endast 120 direktörer. Det krävdes många påminnelser. Till de sista tio ringde Karhunen själv. Till sist skrev alla under.
– Samtidigt frågade jag kommundirektörerna ’hur står det till hos er?’ De svarade att ingen tidigare har ringt till dem så här. Om kommunen inte är aktiv så faller man lätt utanför vårt nätverk, tillägger Karhunen.
”Lika stort inflytande som EK”
Som intressebevakare har Karhunen inte behövt rulla tummarna. Vårdreformen föll, Sipiläs regering avgick, därpå kom valet och regeringsförhandlingarna.
Vid sidan av vårdreformen, kommunernas ekonomiska problem och inskolningen har också KL-Kuntahankinnats förhandlingar om sammanslagning med Hansel, statens organisation för samordnad upphandling, sysselsatt Karhunen.
Verkställande direktören har tagit ställning till mycket. Enligt responsen förväntar man sig aktivare extern synlighet än tidigare och Karhunen har lovat engagera sig.
– Det betyder att jag utsätter oss och mig själv för diskussion. Detta har inneburit väldigt många offentliga framträdanden, förankring och öppen växelverkan med fältet, intressenterna, medlemmarna och vår personal, säger Karhunen.
Karhunen anser att hennes uppgift är att betjäna kommunerna.
– Å andra sidan måste man vara modig och öppet söka sig till sådana ställen där man vill påverka och där samarbeta. Min filosofi är öppenhet och mod att förenkla budskapet.
Karhunen fick visserligen tillsägelse av Kommunförbundets delegationsordförande Mauri Pekkarinen (Cent) genast i mars när hon uttryckte sin åsikt. Karhunen hade kommenterat att hon inte förstår varför det ska grundas landskap.
Och en del har varit av den åsikten att ”det är bra att Kommunförbundet uttrycker åsikter, även om man själv inte råkar vara av samma åsikt”.
Vad Pekkarinens kritik gäller påpekar Karhunen att delegationen sammanträder med ett halvt års mellanrum och den verkställande ledningen måste kunna kommentera situationer som har förändrats efter det att delegationen fattat sina beslut.
Kommunförbundets experter som till antalet är 200 beskriver Karhunen som otroligt fina.
– Jag önskar att också de ska diskutera djärvare än tidigare!
Enligt Karhunen borde Kommunförbundet vara en mycket större påverkare än för närvarande eftersom merparten av välfärdssamhällets tjänster produceras i kommunerna.
– Mitt mål är att vi ska ha lika stor inverkan som till exempel Näringslivets centralförbund EK.
Arbetskraftsbristen är enorm
I kommunernas framtid ser Karhunen bekymmer men också goda saker.
– Vi har väldigt solida välfärdstjänster. Vi har en synnerligen kompentent personal som utför arbetet och ytterst ansvarsfulla beslutsfattare.
Avigsidan är att när man är plikttrogen och flexibel så blir man trött och utmattad.
– Ledningen ska ta ansvar för vilka saker som ska lämnas ogjorda, understryker Karhunen.
Enligt Karhunen beror det till stor del på ledarskapsfärdigheterna att den ekonomiska situationen i kommuner av samma storlek kan vara väldigt olika.
Det klart största problemet är kommunernas finansiering.
– Mitt budskap till regeringsförhandlingsbordet i maj var att inte ett enda vallöfte uppfylls enbart genom att skriva in det i lagstiftningen. Till det behövs det pengar, på riktigt. Servicen försämras hela tiden. Därför blir kommunerna tvungna att spara.
Karhunen vill inte ha någonting nytt förrän den gamla bottnen är i skick.
– Detta måste vi komma ihåg under de följande fyra åren. Momentet ”kommunernas statsandelar” utgör grunden för finländarnas service!
Arbetskraftsbristen i kommunerna är enorm och det känns både inom den offentliga och den privata sektorn. På företagssidan är den ett hinder för tillväxt.
Enligt den enkät som Kommunförbundet låtit göra är den största utmaningen inom äldrevården inte personaldimensioneringen utan att man inte lyckas få människor att sköta dessa uppgifter.
– I kommunerna går 2 000 anställda inom vården i pension per år. Cirka 1 000 nya utexamineras per år. Om man till det lägger dimensioneringen av vårdare behövs det i kommunerna under de följande fyra åren över 10 000 nya anställda inom vården, så beskriver Karhunen den förskräckliga ekvationen.
Karhunen vill kraftigt öka den arbetsbetingade invandringen – eller så måste man enligt henne bara godkänna att alla tjänster inte kan produceras.
De stora rör till fältet
De största städerna har börjat agera på egen hand.
När Kommunförbundet föreslog ändringar till den föregående regeringens framställan om landskapsreformen ville de största städerna fälla framställan direkt. Stadsnätverken har funnit egna mål för regeringsprogrammet och egna kommentarer till nya linjedragningar för vårdreformen.
Är de storas fasoner bort från de små?
– I ingen händelse är det bort från andra. Om de stora inte har framgång, vem ska då mera ha framgång här, frågar Karhunen.
Hon medger att på fältet är inställningen tudelad till de stora städernas verksamhet.
– Det är förskräckligt tråkigt att den knappa ekonomin är orsak till att kommunerna vänder sig mot varandra. Vi borde klara av att uppträda som en front i förhållande till staten. Det är verkligt dåligt om man börjar ha kommuner och samkommuner att än mer konkurrera med varandra. Städerna behöver landsbygden och landsbygden behöver städerna, säger Karhunen.
Karhunen hoppas på fler kreativa lösningar på hur man ska kunna utnyttja digitaliseringen och möjligheterna till distansarbete, och hur beskattningen kunde beakta boendet på olika håll i landet och människornas andrabostäder.
Social- och hälsovården från kommunerna till landskapen
När denna intervju gjordes hade i de regeringsförhandlingar som leds av Antti Rinne (SDP) redan avtalats om att social- och hälsovårdstjänsterna ska överföras från kommunerna till landskap.
Enligt Karhunen är det bästa i lösningen att åtgärderna koncentreras på de största problemen dvs. social- och hälsovårdstjänsterna.
– Kommunfältet är väldigt differentierat och därför behöver vi olika lösningar i de olika delarna av landet. Det är fint att man utreder huvudstadsregionens speciallösning, men utredningen borde vara mer omfattande, kommenterar Karhunen.
Finansieringen av servicen ska redas ut i en parlamentarisk kommitté där alla partier är med.
– En ändring av skattesystemet utsträcker sig över flera valperioder och därför krävs ett mer omfattande samarbete. Därtill hoppas vi att kommunerna ska tas med i beredningen eftersom kommunerna har skött social- och hälsovårdstjänsterna i över hundra år, vädjar Karhunen.
Hon berättar att kommunerna allvarligt hoppas på att lagstiftningen inte ska börja verkställas på fältet innan lagarna har trätt i kraft.
– Just nu ska kommunerna raskt föra framåt till exempel samkommunsprojekt. De kan utnyttjas i landskapsmodellen.
– Hela Finland jobbade i fyra år utan den lagstiftning som aldrig kom. Jag förstår beredarnas frustration, suckar Karhunen.
Oberoende av vad som komma skall lovar verkställande direktör Karhunen att besöka alla 295 kommuner i fasta Finland och på Åland.
