Finlands Banks prognos gällande utsikterna för ekonomin måste göras om då grannlandets husbonde inledde anfallskrig mot Ukraina i slutet av februari. Enligt banken var Finland precis på god väg att hämta sig från följdeffekterna av den två år långa coronapandemin.
– Egentligen såg alla mätare bra ut med undantag av det strukturella underskottet i den offentliga ekonomin. Men målet att hålla samhällets hjul i rullning i de omständigheter som råder under en pandemi är förståeligt nog viktigare än kontrollen av skuldsättningen, konstaterar Meri Obstbaum, chef för prognosbyrån vid Finlands Bank.
Ryssland rakt i väggen
Fastän avsikten är att tala om sysselsättningsutvecklingen och finansieringen av välfärdsområdena så måste vi börja med kriget i Ukraina, vid tidpunkten för intervjun har Rysslands anfallskrig pågått i drygt två veckor. Hur påverkas ekonomin i Finland av det ryska anfallet?
– Den påverkan det har på oss kommer via Rysslands ekonomi, via västvärldens sanktioner och Rysslands motsanktioner. Kraften hos EU:s och USA:s sanktioner är så stor att Rysslands ekonomi kör rakt i väggen, säger Obstbaum och börjar räkna upp kalla siffror:
– Rysslands import förväntas krympa med 50 procent, rubelkursen har störtdykt och man har inte vågat öppna Moskvabörsen. Man kan inte tala om en nödinbromsning utan det är frågan om den värsta kollapsen sedan Sovjetunionen föll sönder 1991.
– Rysslands ekonomi stiger inte snabbt från detta, sammanfattar Obstbaum.
I Finlands Banks scenarier från början av mars framläggs två utvecklingsprocesser: scenarierna 1 och 2.
Enligt det första scenariot antar man att priset på olja och råvaror stiger kraftigt i år, men vänder nedåt i enlighet med förväntningarna på marknaden. Utsikten är uthärdlig, bruttonationalprodukten stiger med 2 procent i år, och sedan: ”Efter krigets första kaotiska skeden antar man i denna kalkyl att osäkerheten kommer att skingras och att hushållens och företagens förtroende stegvis kommer att återställas, varvid konsumtionen och investeringarna igen kan återhämta sig.”
Det andra scenariot är sämre: kriget fortgår längre, ökningen i totalproduktionen stannar vid 0,5 procent innevarande och följande år och inflationen går upp till 5 procent.
– Och det är bra att komma ihåg att när läget är så här osäkert, kan det vara så att det som kommer att ske ligger utanför dessa två prognoser. Så utfallet kommer inte nödvändigtvis att ligga mellan scenarierna 1 och 2, förtydligar Obstbaum.
Egna pengar sköter man bättre
Vad är det som Finland då borde göra, vad kan man själv påverka? Vilken är makroekonomins (ur totalekonomins synvinkel) syn på det kommande, tre punkter:
– Finlands strukturella utmaningar kvarstår, oberoende av om scenarierna 1 eller 2 eller något annat alternativ realiseras. Alltså att befolkningen åldras, att sysselsättningsnivån måste höjas och den offentliga ekonomin måste fås i balans kvarstår alla på ’att göra’ -listan. Om det sämre scenariot realiseras, kan lösningen av problemen kräva än mer radikala åtgärder av oss, säger Obstbaum.
Låt oss nu gå tillbaka närmare medborgarnas och jytymedlemmarnas vardag. Hur borde finansieringen av välfärdsområdena (landskapen), som inleder verksamheten 1.1.2023, arrangeras? Landskapsskatt utöver statens finansiering eller på vilket sätt?
Meri Obstbaum samlar tankarna och söker ord:
– Jag har inget färdigt svar. Jag kan på riktigt inte säga. Välfärdsområdenas finansiering är en kinkig fråga eftersom statens utgifter och inkomster redan nu är i strukturell obalans. Man talar inte längre om de kostnadsinbesparingar som man strävade efter i början av vårdreformen.
– Kanske ett allmänt synsätt är att människan eller samhället i allmänhet använder egna pengar klokare än främmande medel. I det avseendet vore det bättre om ens en del av välfärdsområdenas medel kom via den egna verksamheten, konstaterar Obstbaum.
Buffertar ska samlas in under goda tider
I egenskap av nationalekonom upprepar Meri Obstbaum nationalekonomins allmänna lagar: när krisen (coronan) har lättat borde man redan bereda sig på följande kris (kriget i Ukraina).
– Visst borde ekonomiska buffertar samlas in under högkonjunktur, under sådan tid som vi hade mellan dessa två kriser. Inte heller kan man i all oändlighet öka statsskulden. Nu blev perioden av ökning bara väldigt kort, man hann inte samla in buffertar.
Håller statens låneupptagning på att bli det nya normala varje år?
– Jag vet inte om det är det nya normala, men det ser ut som om inställningen till statsskulden har förändrats. Diskussioner i stil med ”ökningen i ekonomin och de låga räntorna sköter om skuldsättningen” har ökat fastän tidigare erfarenheter inte stöder ett sådant betraktelsesätt, formulerar sig Obstbaum.
Enligt henne är det bra att märka att de låga eller negativa räntornas tid från finanskrisen år 2009 till dags dato har varit exceptionell i den ekonomiska historien.
Därtill har regeringen utöver coronautgifterna samlat på sig mera strukturella utgifter såsom förlängningen av läroplikten. Dock försvarar Obstbaum höjandet av nationens utbildningsnivå.
– I vår [Finlands Banks] långtidsprognos fram till år 2070 har retts ut hur höjningen av befolkningens utbildningsnivå via insamling av mänskligt kapital påverkar vår ekonomiska välfärd. Resultatet är ostridigt: en satsning på utbildning förbättrar nationens ekonomi.
– I Finland behöver vi utöver våra egna satsningar på utbildning också invandring av utbildad arbetskraft. Men om landets interna åtgärder kunde man säga att en möjligast hög och väl genomförd utbildning utgör nationens ryggrad, konstaterar Meri Obstbaum.
