För tre veckor sedan deltog Jukka Maarianvaara i sitt livs första Jyty förbundsfullmäktigemöte.
För en som var första gången med kändes mottagandet bra, diskussionen också livlig och konstruktiv.
– Välfärdsområdesreformen väcker oro: vilka övergår till områdena och hur ska intressebevakningen skötas lokalt, lade den nya intressebevakningsdirektören märke till.
Maarianvaara återvänder entusiastiskt till kärnan i arbetsmarknaderna, väl medveten om att det finns mycket att lära.
Maarianvaara har skött jämställdhetsombudsmannens uppgifter de föregående fem och ett halvt åren. Innan dess verkade han 14 år i Tehy, sist som intressebevakningsdirektör. Från den tiden känner han till fältet på den kommunala sidan och där lärde han också känna Jytys nuvarande ordförande Jonna Voima.
Den aktuella tidpunkten på arbetsmarkandsfältet är enligt Maarianvaara speciellt intressant därför att uppkomsten av välfärdsområdena leder till en nykonstruktion av kommunsektorn.
– Jag anser att denna brytningspunkt utgör en möjlighet inom intressebevakningen.
Intressebevakningsdirektören ansvarar för Jytys avtals- och förhandlingsverksamhet samt för arbetslivsärenden. Maarianvaaras föregångare Marja Lounasmaa går i pension i början av februari.
Löneskillnader synliga
Som jämställdhetsombudsman låg kärnan i hans arbete i jämställdhetsfrågor i arbetslivet.
Han tror att han hos Jyty kan utnyttja sitt kunnande inom jämställdhetsjuridiken och juridiken inom bekämpande av diskriminering. Han vet hur jämställdhetslagen förhåller sig till den övriga arbetslivslagstiftningen.
– Jag fick enormt mycket nya nätverk som jag kan använda till godo i intressebevakningen för medlemmarna i Jyty.
Att öka lönetransparensen för att minska löneskillnaderna och ingripa i lönediskriminering är en viktig åtgärd
Familjeledighetsreformen gav upphov till många rubriker men Maarianvaara sysselsattes parallellt med diskrimineringsärendena ännu mera av utvecklingen av lönetransparensen.
Arbetet inleddes 2018 utifrån den av dåvarande jämställdhetsministern Annika Saarikko (cent) begärda utredningen om lönetransparens. Den trepartsberedning som inleddes utifrån den blev inte färdig på grund av att Juha Sipiläs (cent) regering avgick.
Lagförslaget blev klart men föll å sin sida på hösten 2022 i förhandlingarna inom regeringen. Löntagarcentralorganisationerna FFC, Akava och STTK var rosenrasande.
– Att öka lönetransparensen för att minska löneskillnaderna och ingripa i lönediskriminering är en viktig åtgärd, säger Maarianvaara.
Samma sak kom fram i STTK:s färska enkät där 67 procent av de tillfrågade förhöll sig rätt så positivt eller mycket positivt till att uppgifter om lönerna kunde informeras mer öppet på arbetsplatserna än nu.
Lönekartläggning ett medel
Maarianvaara anser att löneskillnaderna mellan män och kvinnor utgör ett centralt problem inom arbetslivet. Skillnaderna i pensionerna är ännu större än löneskillnaderna.
– Lönekartläggningarna är ett sätt att närma sig lönetransparens. Tanken bakom lönekartläggningarna är att man på arbetsplatserna kan se om det finns omotiverade löneskillnader som har samband med arbetstagarens kön.
Enligt Maarianvaara är det också här än en gång en fråga om attityder. De unga talar sinsemellan redan mycket mer obehindrat om löner och löneskillnader än de äldre åldersklasserna.
I en intervju i tidningen Jyty hösten 2022 trodde riksförlikningsman Anu Sajavaara att ett offentliggörande av löner kan leda till att man inte vågar belöna goda arbetstagare för att man är rädd för att få mothugg.
– Det är lite speciellt om belöning endast fungerar om den är hemlig. Det måste alltid finnas en grund för belöningen. Om grunderna på något sätt är dunkla sporrar det ju inte. Öppenhet sporrar om lönerna kan motiveras och grunderna är synliga, kommenterar Maarianvaara.
Han säger att ett av arbetsgivarsidans huvudmotargument är att belönande försvåras.
Sajavaara uppmuntrade att ta modell av de från finansbranschen bekanta lönediskussionerna. Sådana understöder också Maarianvaara.
– Då är det viktigt att löntagaren får information åtminstone om de medellöner som betalas till andra med samma arbetsuppgifter. På så sätt kan arbetstagaren reflektera över sin egen uppgift och prestation.
Maarianvaara understöder det att om en arbetstagare misstänker lönediskriminering ska miniminivån av information vara att hen ska ha rätt att få jämförbara löneuppgifter av arbetsgivaren. Också i en lönekartläggning borde det vara lättare att få uppgifter om löner än för närvarande. I det lagförslag som nyss föll strävade man efter båda dessa.
Också inom EU är ett direktiv om att öka lönetransparensen under beredning, vilket kommissionen gjorde en framställning om i våras.
Lyssnar och uppskattar
Jytys nya intressebevakningsdirektör anser att förhandlingsverksamheten är en långsiktig verksamhet, inte en jakt på delsegrar.
– Jag tycker att jag är en lyssnande och konstruktiv förhandlare. Jag är tålmodig, lugn och sätter värde på både motståndarsidan och den egna sidan, beskriver Maarianvaara.
När man förhandlar vid borden, är det på förbundsnivå viktigt att veta vad som sker på lokal nivån. Å andra sidan stöder man den lokala nivån och delar med sig av god praxis.
Han betonar de grundläggande sakerna inom intressebevakning: lönesättningen borde vara sporrande och konkurrenskraftig, arbetsförhållandena borde vara goda. Hur fungerar ledarskapet, hur är det att jobba?
Maarianvaara anser det vara viktigt att organisationsgraden hålls tillräckligt hög. Styrkan i intressebevakningen på den kommunala sidan har alltid varit att de lokala aktörerna är starkt med och förhandlar med arbetsgivarna.
– När man förhandlar vid borden, är det på förbundsnivå viktigt att veta vad som sker på lokal nivån. Å andra sidan stöder man den lokala nivån och delar med sig av god praxis. Jag anser att kontakten måste fungera och informationen löpa i bägge riktningar.
