I Leevi and the Leavings sång Pohjois-Karjala byts jeansen mot joggingbyxor och öl dricks till soluppgången. Jag återkommer till den meningen senare.
Från mina förfäders trakter i öst har kommit ganska tråkiga nyheter på sistone. Joensuu stad meddelade nyligen att de inleder samarbetsförhandlingar för hela personalen, och 24.10.2019 var det i nyheterna att Siun Sote inleder motsvarande samarbetsförhandlingar också för hela personalen. Dessa förhandlingar berör ungefär 10 000 personer, vilket mätt i vilken skala som helst är ett betydande antal.
Redan från tidigare ”strålar” Norra Karelen i toppen av arbetslöshetsstatistiken. Enligt arbetslöshetsöversikten för september 2019 är andelen arbetslösa arbetssökande av arbetssökanden 12 %, när landets medeltal ligger på 8,6 %.
I båda samarbetsförhandlingarna har man också antytt uppsägningar av personalen, vilket också torde vara sannolikt, för det verkar vara väldigt svårt att hitta andra sparobjekt som resultat av förhandlingarna oberoende av var samarbetsförhandlingarna hålls. I detta avseende utgör Norra Karelen knappast ett undantag.
Det är också att vänta att siffrorna för arbetslöshetsöversikten för slutet av året är ännu kärvare än september 2019. Jag kommer ihåg en flera år gammal slogan ”en glädje att leva i Karelen”, men det kan nog snart ändras till ”en glädje att leva som arbetslös i Karelen”, så få goda nyheter har kommit från min hemtrakt under de senaste åren.
Om man med våld vill hitta något positivt i dessa tråkiga nyheter, så är det att Norra Karelen inte alls är ensamt. Samarbetsförhandlingar pågår eller håller på att inledas runt om i Finland, såväl i kommuner/samkommuner som i privata sektorn, och utan undantag har det i alla tagits upp nedskärningar av personalen.
Förtroendemännen som sköter intressebevakningen har svettiga tider framöver, och redan i detta skede önskar jag dem kraft och tålamod, och detsamma gäller arbetstagarna som runt om i landet lever i ovisshet.
Meningen, som inledde den här skrivelsen, kom automatiskt i mitt huvud, eftersom det för en stor dela av arbetstagarna i Norra Karelen snart kan bli dags att byta spända byxor mot lite lösare. Förhoppningsvis dricker man inte till soluppgången, utan står ut med eventuell fattigdom på annat sätt.
Så här till slut ber jag om ursäkt till er som vill tänka att det i allt alltid finns något bra, men jag klarar inte av det mitt i de här nyheterna.
Jani loponen
Förbundsfullmäktiges ordförande
